Isak, 16, blir tillagd av en jämnårig tjej på Snapchat och de börjar chatta. Efter ett tag skickar tjejen en nakenbild och ber Isak göra samma sak tillbaka. Efter att hon frågat några gånger skickar Isak en bild. Då kräver hon plötsligt 3000 kronor – annars skickar hon bilden till alla Isaks kontakter.
Fallet ovan är fingerat, men motsvarar verkliga händelser. Allt fler pojkar blir utpressade av kriminella ligor (TT 4/7) som utger sig för att vara flickor på sociala medier. Barnrättsorganisationen ECPAT märkte under 2022 en ökning av barn som hörde av sig med liknande upplevelser, och undersökte därför nyligen problemet i en rapport (29/6).
Pojkar som utsatts för utpressningen berättar att det ofta går snabbt mellan första kontakt och att de skickar över sina egna nakenbilder. Förövarna är mycket skickliga på att skapa förtroende och få pojkarna att passera gränser. Att ligorna ofta använder utländska betalningsmetoder tyder på att utpressningen är del av internationell organiserad brottslighet.
Även flickor utsätts naturligtvis också på sociala medier, men där är det vanligare att bilderna i sig är målet. Dessa säljs sedan vidare på internet.
Tidigare i juni rapporterade SvD om hur lätt det är för vuxna att utge sig för att vara barn på internet. I en reportageserie om det nya sociala mediet Yubo, som många barn och ungdomar använder som en dejtingapp (21/6), framgår att inte ens påstått säkra medier faktiskt är trygga. Förövare kräver nakenbilder från främst unga tjejer, och vissa använder det som utpressningsmedel för att begå än grövre övergrepp.
Det väcker åter frågan om hur mycket sociala medier barn egentligen borde använda. Även bortsett från de värsta fallen, tycks de vara skadliga på andra sätt. Den amerikanska socialpsykologen Jonathan Haidt har exempelvis skrivit utförligt (22/2) om att sociala medier kan förklara en betydande del av ökad psykisk ohälsa hos flickor.
I USA har frågan därför blivit politiskt aktuell (SvD 23/6) då politiker till både höger och vänster vill reglera och ibland helt barnförbjuda sociala medier. Så långt behöver vi kanske inte gå, men tanken bör heller inte avfärdas. Barn kan inte fritt fatta beslut på samma sätt som vuxna eftersom de saknar kapacitet att fullt överväga sina handlingar. I rapporten från ECPAT hade exempelvis flertalet utsatta pojkar hög tilltro till sin förmåga att genomskåda fejkkonton före brotten.
Andra regleringar av hur sociala medier används, såsom identifiering med Bank-id, lär dock bli svårt för Sverige ensamt att genomföra – om de alls är praktiskt möjliga. Företagen jobbar på en global marknad och internet skrider till sin natur över statsgränser.
Tills vidare förblir ansvaret hos föräldrarna. Bör barnen fritt få ladda ner appar till sina mobiler? Bör de alls få ha sociala medier? Visserligen lär det knappast vara populärt i stunden, men en förälders uppgift är inte att vara populär. Utan att ta hand om sina barn. Ett sociala mediestopp skadar dem knappast mer än förövarna på nätet.