I LO:s årliga rapport Makteliten granskas inkomstskillnaderna mellan den svenska makteliten och en svensk industriarbetare. Rapporten kom ut för första gången redan 1950 så det är ett gediget faktaunderlag som finns tillgängligt.
Då 1950 tjänade den ekonomiska eliten 26,1 industriarbetarlön om året. I dag har samma grupp en årsinkomst som överstiger 70 industriarbetares löner.
Utifrån det underlag som LO samlat på sig genom åren kan vi se att Sverige hade de minst ekonomiska klyftorna 1980, då den ekonomiska eliten ”bara” tjänade lika mycket som nio industriarbetare. Därefter har det bara blivit större inkomstklyftor.
1990 hade den ekonomiska eliten en inkomst på 16,5 industriarbetarlöner. 2000 tjänade man 46,4 gånger mer än en industriarbetare. Sen var det tio år där inkomsterna varierade stort där skillnaderna mot 2000 var marginella när inkomståret 2010 var deklarerat och klart. Ska sanningen fram så hade inkomstklyftorna minskat till ”enbart” 45,9.
Sen tog inkomsterna för den ekonomiska eliten fart igen för att 2020 landa på 64,8 industriarbetarlöner.
Det är en 41-procentig ökning av inkomstskillnad på en 10-årsperiod.
Men det som sticker ut mest är den ökning av inkomstskillnaderna som uppstått under pandemin och den följande ekonomiska krisen med skenande inflation. Mellan 2019 och 2023 har maktelitens inkomster ökat med elva industriarbetarlöner.
Pandemin slog hårt mot den svenska arbetsmarknaden, även om Löfven-regeringen tog bättre beslut än många andra länders regeringar. Men trots alla krisstöd och permitteringslösningar var det många svenska arbetare som fick sämre inkomster. Avtalsrörelsen 2020 har gått till historien på grund av den då pågående pandemin. Först förlängdes de avtal som egentligen gick ut våren 2020. Därefter förhandlades det fram ett från fackens sida mycket ansvarsfull löneökning.
Medan industriarbetare runt om i landet fick lönehöjningar på omkring 10 procent dundrade den ekonomiska eliten till med att öka inkomstskillnaderna med ytterligare18-procent. Detta mitt under brinnande pandemi och den följande ekonomiska krisen.
Nu är det inte bara arbetare som har ett enormt ekonomiskt underläge jämfört med den ekonomiska eliten. Nästan all övrig maktelit i landet ligger också i lä.
Under inkomståret 2023 innebar de enorma inkomstskillnaderna att en barnskötare skulle vara tvungen att jobba i över 94 år för att få ihop till den årslön som den ekonomiska eliten katjingade in.
Några som ofta får stå ut med nedsättande kommentarer för de inkomster de har är politiker och tjänstepersoner inom kommunerna. Även den kategorin finns med i LO:s underlag och tro det eller ej. De tjänar inga 71 industriarbetarlöner.
Nu gäller underlaget i rapporten de tio största kommunerna och vi vet ju sen tidigare att våra gotländska löner är lägre än de löner och ersättningar som i alla fall Stockholmskommunerna erbjuder.
Storstädernas kommunpolitiker och toppdirektörer har en inkomst på 3,6 industriarbetarlöner.
Vi kan ju tycka att det är höga löner, som vi tvingas betala med våra skatter. Men då tänker vi inte på att det är delvis vi som genom att betala överpriser på allt vi köper i forma av varor eller tjänster som genererar de enorma inkomsterna som den ekonomiska eliten plockar in. Och det pratar vi ofta tyst om.
Att det även är stora delar av den ekonomiska eliten som är med och styr lönebildningen kan få den lugnaste av löntagare att knyta näven lite extra i fickan.
För medan de surfar runt på bankkonton så välfyllda att de skulle kunna livnära 65 industriarbetare och ändå tjäna ihop 6 gånger så mycket som var och en av dem, sliter vanliga arbetare för att ens få mat på bordet.
Att de då dessutom har mage att nu, under den påbörjade avtalsrörelsen, hävda att de inte har råd med några som helst löneökningar till de anställda som jobbar på företag med kollektivavtal, det är ett rent hån.
Speciellt med tanke på hur de har skott sig under pandemin och den efterföljande ekonomiska krisen.