Regionens årsberättelse och bokslut blev den första tunga frågan som debatterades under måndagens Regionfullmäktige. Många av talarna, oberoende av partitillhörighet, förde fram de viktiga verksamheterna som finns nedskriven i ord och siffror i regionens årsberättelse. Alla som jobbat inom allt från sjukvård till avfallshantering har gjort ett fantastiskt arbete, inget tu tal om annat. Att dra runt verksamheter med runt 7 000 anställda kräver sin organisation och styrning.
Den borgerliga oppositionen var trots allt beröm till verksamheten enad i sin kritik mot det politiska ledarskapet som styrt all den fantastiska verksamheten. Nu var det väl inte majoritetens styrning av verksamheterna, med dess höga kvalitet som kritiserades, utan att det hade kostat för mycket pengar. Bra verksamhet får inte kosta för mycket.
Den budget som nämnderna givits hölls inte fullt ut, vilket fick den borgerliga delen av oppositionen att fall ut i en vokabulär som var mer anpassad till en krissituation som de själva hade full kontroll över om de nu hade haft makten. Men någon sådan lösning redogjorde oppositionen inte för.
När man vet att Region Gotlands verksamheter är underfinansierade från staten utifrån de förutsättningar som ö-läge innebär och det faktum att Region Gotland är både kommun och landets minsta sjukvårdsregion, borde tonläget vara något lägre.
I normala fall är de gotländska politikerna faktiskt överens om att läget kräver lösningar från statligt håll, även om man just när det negativa bokslutet debatteras ivrigt påtalar att alla minus i bokslutet har med den styrande majoritetens oförmåga att ta riktiga och kloka beslut att göra.
Här och nu stannar jag till då det fanns en av oppositionens borgerliga ledamöter som talade klarspråk angående besparingarna. Centerpartiets Lars Thomsson var tydlig med att det krävdes stora neddragningar inom regionen om ekonomin ska säkras framöver.
Det påtalades dessutom tydligt från den borgerliga delen av oppositionen att investeringstakten måste minska och tuffa prioriteringar av vad som regionen har råd att byggas framöver måste tas fram.
När debatten lagt sig och frågan om godkännande av årsberättelsen hade klarats av var det dags för kaffepaus.
Där och då verkar all den strama ekonomiska verkligheten runnit ur oppositionens borgerliga ledamöter.
Nu tog önskelistan fram. Nu skulle skolor finnas kvar överallt på landsbygden trots kraftigt minskande barngrupper, nya äldreboenden byggas både i Fårösund och Hemse och enhetlig busstaxa skulle införas för hela Gotland även om det skulle innebära högre kostnader för regionen.
Ibland går det fort att glömma att de krav man ställer på andra även borde gälla för en själv.
Nu ska jag inte sticka under stol med att det finns problem med de underskott som regionen dras med och lösningen med extra medel från regeringen ser inte ut att bli verklighet. Då är det bara tuffa besparingar som finns kvar att ta till. Här finns det en surdeg att ta i håll med, men det verkar inte finnas någon som vill ta ledningen, om det nu inte var det som Thomsson gjorde. Eller Anna Hrdlicka (L) med sitt förslag på en kriskommission.
Tillsammans måste politikerna hitta en gemensam plan-b, som i besparing. En total omorganisation av regionens alla verksamheter kan inte enbart åläggas majoriteten. För ska verksamheternas budget hållas måste det genomföras ett stålbad.
Det kommer krävas att verksamheter som inte är tvingade läggs ner. Det kommer att krävas att skolor läggs ner, även på landsbygden. Frågor som när de i dag blir aktuella alltid förvandlas till politiska slagträn där den som tar ansvar förvandlas till den elaka, oavsett vem eller vilka som försöker ta ansvaret för ekonomin. Det är inte att ta ansvar att föra en populistisk politik.
Att ta ansvar kräver tuffa beslut, men jag undrar om det finns någon som skulle kunna ta det ansvaret och samtidigt få med samtliga partier på vagnen. Jag är skeptisk. I dag ser jag ingen gotländsk Göran Persson, som skulle kunna genomföra det stålbad som behövs om regionens ekonomi ska kunna hållas i balans över tid.
Nu fanns det även bra förslag från den borgerliga delen av oppositionen. Jag tycker att Centerpartiets motion som Johan Malmros föredrog angående en ö-politik för Fårö var bra.
Om vi gotlänningar ska kunna föra fram våra krav på en nationell ö-politik är det bra om vi föregår med gott exempel. Fårös förutsättningar är lika speciella jämfört med huvudön, som Gotlands är jämfört med fastlandet. Att vi redan jobbar på det sättet är en dålig ursäkt, för då är det bara att dokumentera det jobb som redan görs.
Nu tror jag visserligen att det finns saker att lyfta fram som det inte arbetas med i dag, men det får vi nu inte veta då motionen inte gick igenom.