Juni har ankommit. För många innebär det en längtan efter midsommar och semestern. Sol och ljusare tider. Men för många är det fortfarande en månad av kamp och påverkansarbete. Det är den officiella Pride-månaden. Vanligtvis kan vi se de allra flesta amerikanska och svenska företagen ändra sin logotyp på LinkedIn och andra sociala medier. De lägger in en regnbåge eller byter färger till regnbågsfärger- Även statliga verksamheter, som exempelvis Försvarsmakten brukar gå med i kampanjen – särskilt kända för sina planscher ”We don’t always march straight”. Men i år syns regnbågsflaggorna i betydligt mindre utsträckning.
Å ena sidan är det bra att företag som egentligen inte är HBTQ-vänliga inte använder sig av så kallad pink-washing. De borde inte använda flaggan för att verka vara progressiva och stöttande, när de i själva verket inte är det. Det har varit en kontrovers tidigare. Företag har lagt ut Pride-flaggan, medan anställda och tidigare anställda berättar om mardrömshistorier av mobbing, trakasserier och diskriminering. Det har varit en stor besvikelse. Men det har inte fått dem att ta bort flaggan, utan de har fortsatt använda den år efter år. Så hur kommer det sig att företagen inte använder sig av dem i år?
Svaret ligger nog tyvärr hos Trump. Konsekvenserna som hans politik får är förödande för mänskliga rättigheter. Majoriteten av alla bistånds- och utvecklingsorganisationer behöver nu säga upp folk eftersom USA finansierar cirka sextio procent av allt bistånd i världen via USAID. Alla som jobbar med frågor som rör HBTQ, kvinnors rättigheter, aborträtten och mångfald får inte längre några pengar. Sverige ska exempelvis granskas i FN:s rasdiskrimineringskommitté i augusti. Så var det i alla fall tills kommittén meddelar at de inte vet om de kommer ha råd att anordna mötena. På grund av att det inte finns någon finansiering, då Trump dragit tillbaka allt.
Signalpolitiken är tydlig. Och företagen följer signalerna. Om den mest inflytelserika mannen i världen inte längre bryr sig om olika typer av människor så gör inte företagen det heller. Även risken för skatter och andra straffavgifter hänger över dem. Om de visar sitt tydliga stöd för HBTQ-frågor – blir de då svartlistade? Det är ett pågående kulturkrig mot alla som inte är som Trump. Mångfalden, jämlikhet, kvinnor och nu företagen. Och så Kina förstås.
Den egentliga frågan är hur länge vi ska behöva stå ut med detta? Med att kvinnliga astronauter tas bort från NASA:s hemsida, att man tar bort skolböcker om svartas historia, att personer öppet kan bli diskriminerade på jobbet, utan konsekvenser. Och nästa fråga är hur lång tid det kommer att ta att återställa USA och resten av världen – för att säkerställa att man är progressiva och rör sig framåt. Först kommer vi behöva riva upp alla beslut, sedan få tillbaka landet till dit det var, innan Trump. Och sen börja jobba framåt. Det kommer ta åratal, miljarder i resurser och en uthållighet från medborgarna som heter duga.
Det största sveket kommer från svenska företag. De har alltid legat i framkant och Sverige har generellt sett varit väldigt stöttande i HBTQ-frågor i alla all jämfört med andra länder. Är det Kristerssons förtjänst att människor inte längre bryr sig om mänskliga rättigheter? Frågan tål att ställas.
Juni kommer på så sätt bli en dyster månad. Men samtidigt så får vi transparens på ett helt nytt sätt. De som inte bryr sig om HBTQ-frågor kommer inte längre att låtsas. De vågar vara ärliga – precis som Trump. Sen tycker man ju att de borde bry sig.