En mål och budgetskrivelse som läggs fram under onsdagen innehåller en begäran från tekniska nämnden om ramtillskott på 2,7 miljoner per år, plus 250 000 kronor årligen för driften av Kopparsviksbron. Drift i betydelsen halkbekämpning, sopning, underhåll.
Det rör sig inte om ett ”tilläggsanslag” som ska lösa en utgift en gång för alla. Nej, det rör sig om ett årligt behov av den summan för att framöver täcka kostnader för Kopparsviksbron som det fläskas på med för 60 miljoner. Den summan har vi förresten ännu inte sett att det stannar med.
En så astråkig utgift. Bron över färjeleden byggs ju inte för att någon tycker att det är festligt, utan för att Trafikverket krävt en tryggare trafiklösning när kryssningsresenärerna ska röra sig mellan fartyg och Visbys sevärdheter.
Hemma har vi skakat på huvudet åt den knäppa tevereklamen där en kvinna tappar upp ett bad till en man och lägger en råttfälla på badkarsbottnen, gömd av skum. Samma kvinna lägger också en limsträng på toalettsitsen och mannen lämnar toan med sittringen fastklistrad vid rumpan. Kvinnan vill få mannen - och oss - att känna hur det är att sitta fast med för hög bolåneränta.
Gotlänningarna kan känna efter nu hur det är att sitta fast i en gångbro till en kryssningskaj.
Det var ju inte meningen att gotlänningarna skulle få den obehagliga upplevelsen att sitta ekonomiskt fastklämda i kryssningskajen. Men just nu verkar vi göra det. Region Gotland har ett avtal med en hyresgäst vars välvilja vi nu tycks hänvisade till, när det gäller omförhandling av det mycket långa kontraktet.
När regionfullmäktige samlas den 24 mars står det där nyttjanderättsavtalet på dagordningen. Regionstyrelsen vill få de högsta beslutsfattarnas medskick att låta regiondirektören föra regionens talan i en omförhandling av avtalet och/ eller uppsägning av avtalet med Copenhagen Malmö Port Cruise Visby AB.
När eniga gotländska politiker i augusti 2014 beslutade att bygga kryssningskajen var det efter åratal av funderingar på den stora investeringen, hisnande 250 miljoner. De första utredningarna började göras 2003. Länge fanns hopp om EU-finansiering. Det visade sig vara svårt, men när det talades om den stora kostnaden så var det inte meningen att den skulle landa på Gotland. Pengarna skulle hämtas hem genom att regionen skulle hyra ut kajen till Copenhagen Malmö Port, CMP, som ägs av Köpenhamns kommun, danska staten, Malmö stad och privata investerare. Hyreskostnaden över hela avtalstiden skulle bli drygt 9,3 miljoner kronor årligen, sades det då när beslutet om kaj togs. En deposition på 50 miljoner kronor skulle göras av CMP när avtalet med Region Gotland trädde i kraft.
Kruxet idag: De tog inte höjd för infrastrukturen på land.
Det har hela tiden talats om ”kostnadsneutralitet” - det fina ordet för att kajen inte skulle bli en ekonomisk belastning. Gungor och karuseller ska gå ihop. Hyresgästen skulle betala. Det känner jag att vi blev lovade. Nu står det i handlingarna till regionfullmäktige:
”Kryssningstrafiken via kryssningskajen medför allt högre kostnader för Region Gotland.”
Jaha. Antalet anlöp och besökare överstiger förväntningarna, står det också. Då så. Då ska väl investeringen kunna snurra runt utan att ske på bekostnad av skola, vård och omsorg. Eller dammbindning.
Skattekollektivet ska inte subventionera kryssningsverksamheten. Men så kommer det att bli i åtta år till, även om avtalet sägs upp.
Förhandlingssitsen är inte bekväm och råttfällan skaver.
Runt om på Gotland gissar jag att det ekar: Vad var det vi sade!?