Haltande jämförelser för att hitta dubbelmora

I lördagens GA ville Mats Linder "förstå Centerpartiet" genom att analysera två av mina ledare.

Mats Linder, GA, anser att Centerpartiet agerar på samma sätt som SD och att denna ledarsidan därmed trampar i klaveret när den kritiserar SD.

Mats Linder, GA, anser att Centerpartiet agerar på samma sätt som SD och att denna ledarsidan därmed trampar i klaveret när den kritiserar SD.

Foto: David Skoog/arkiv

Ledare2020-03-03 05:05
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Mats Linder återkommer till sin tes att det enda partiet i Januariavtalet som är nöjt är Centerpartiet. Det beror dock inte enligt Linder på att partiet fått ut väldigt mycket centerpolitik i överenskommelsen, utan på att centerpartister är blint trogna sin partiledning istället för att tänka själva.

Det är ju en illusion man kan välja att leva i. Lika sann som påståendet att väljarna sviker Januaripartierna och sågar hela uppgörelsen. De partier som minskar är till exempel Moderaterna som närmar sig de nivåer som tvingade Anna Kinberg Batra att lämna. Självklart finns det kritik även inom Centerpartiet men i det stora hela är de flesta nöjda eftersom alternativet, det som Mats Linder också förespråkar, att samarbeta med Sverigedemokraterna, är så otroligt mycket sämre.

Mats Linder menar sig ha upptäckt ett fall av dubbelmoral i mina ledare.

Han menar att min beskrivning av Sverigedemokraternas taktik att välja att avstå ministerposter i en eventuell M/KD/SD-regering är samma position som Centerpartiet intagit i Januariavtalet.

Januariavtalet var en unik lösning på ett akut problem. En budgetöverenskommelse som ska omprövas varje år och som när som helst kan brytas.

SD är största parti i ett konkret regeringsalternativ inför nästa val (som det ser ut nu). Att detta parti skulle sitta och styra i kulisserna men inte fronta och ta ansvar går enligt mig inte att jämföra med ett 8,6-procentspartis del i en budgetöverenskommelse.

Men man kan så klart tycka olika om detta.

När Mats Linder kritiserar också mina reflektioner kring två olika uppgörelser som den lokala alliansen gjort. 

Jag ifrågasatte värdet i att som enskilt parti markera för medborgarna att man haft en annan åsikt än den som alliansen företräder efter förhandlingar i mindre frågor utan ideologiska inslag.

Min tolkning är att de frågor där Moderaterna markerat, SMA-tillståndet och fasta tider för godstransporter i Visby innerstad kanske inte principiellt viktiga frågor för Moderaterna.

Men det kanske de är och då är det så klart i sin ordning.

Som exempel tog jag upp en ren spekulation från min sida, att C och L troligen inte fattat beslutet om besparingarna på folkhögskolorna med lätthet. Detta avfärdar Mats Linder med att konstatera att C har majoritet i Alliansen och kan bestämma vad de vill utan att ta hänsyn till de andra partierna. 

Han tolkar det också som att jag anser att C är i opposition på sig själva vilket är en slutsats som behöver underbyggas med mer än logiska kullerbyttor. Det var inte Centerpartiets teori utan min alldeles egna. Partiet får (och vill sannolikt) tala för sig självt.

Ett politiskt samarbete är beroende av överenskommelser. Alla måste kompromissa och alla måste både ge och ta. När dessa kompromisser har gjorts kan man välja att stå för dem eller förklara att man blivit tvungen att kompromissa för att få något annat.

Skulle det största partiet ensidigt köra över de andra skulle den politiska alliansen inte hålla särskilt länge.