För de allra flesta innebär påsken några sköna dagars ledighet med vänner och familj. Påskens budskap med berättelsen om Jesus lidande, död och uppståndelse är det kanske inte lika många som reflekterar över. Samtidigt genomsyras vårt samhälle av kristna värderingar och inte minst protestantismens arv. Och tecken i tiden talar för att allt fler söker svar på frågan om vad som egentligen är meningen med alltsammans.
Statsvetaren Katarina Barrling fokuserar i sin bok ”Världens mest protestantiska land” (2024) på likheterna mellan den protestantiska kristendomen och det sekulära samhället. Sverige, som brukar kallas världens mest sekulariserade land, är inte alls så sekulärt om man skrapar lite på ytan.
Samtidigt har Svenska kyrkan haft betydande svårigheter att navigera i samtiden och stadigt tappat medlemmar. Debatten kring kyrkan har ofta handlat om en överdriven (vänster)politisering, eller som Svenska kyrkan själv skrev i en omtalad tweet för några år sedan: “Vi har alltid varit woke”.
När artisten och låtskrivaren Thomas Andersson Wij, som skrivit årets upplaga av ärkebiskopens fastebok (Gud är inte plåstret, 2025), åker tunnelbana ser han en annons från Svenska kyrkan med budskapet “Jättegamla målningar eller nybakade bullar. Upptäck sommarkyrkan”. Reklamen avslöjar kyrkans djupa osäkerhet, menar han. Det riktiga hotet mot kyrkan är inte sekulariseringen utan en tillrättalagd organisation som lägger mer kraft på att nå ut än på att nå in. Kyrkan har, enligt Andersson Wij “...blivit så okroppslig, så borgerligt behärskad, att sanningen om våra liv riskerar att sabba stämningen.” Det liv, som för många är en svår, sårig och komplicerad resa.
Eftersom det är ärkebiskop Martin Modéus själv som gett ut boken har han säkerligen begrundat dessa ord. Noterbart är också att Svenska kyrkan sedan han tog över rodret haft en mer lågmäld profil i den offentliga debatten. Själv vänder han sig emot vad han kallar en ideologisering av religionsbegreppet, där “tro” uppfattas som en åsikt, och kyrkor således som åsiktsgemenskaper (DN 24/1-23).
Kanske är det nu som pendeln inom Svenska kyrkan svänger igen. Var tid formas genom sitt uppror mot det som en gång varit. Men det behöver inte innebära att det är mer politik som väntar. Dimensionerna för den verklighet svensken möter har förändrats. Allt fler söker efter alternativ till en ständigt uppkopplad och materialistisk samtid. Eller som författaren och idéhistorikern Carl-Michael Edenborg säger i podden Sökarna, om ett liv utan kyrkan och tron: ”Vad gör man när det är borta? Då finns det bara shopping kvar.”
Möjligen är det därför antalet deltagare vid pilgrimsvandringar skjuter i höjden, och att Svenska kyrkan ser det största antal medlemmar som aktivt gått med sedan 70-talet. Enligt Ungdomsbarometern är det nästan dubbelt så många unga som beskriver sig som religiösa nu än för några år sedan. Onekligen en intressant utveckling i världens mest sekulariserade land.