File hajdar
Grönt ljus. Nej, det låter konstigt. Beslutet känns inte grönt. Det känns knastertorrt och mer som rödsvedd gräsmatta och torr vitmossa.
Jag vet att vi behöver betong. Jag vet att vi behöver cement. Nu ska jag också bara ta in vetskapen att en enig mark- och miljödomstol tycker att det går bra att fortsätta bryta kalksten på File hajdar i 30 år till. Ta in att de vågar lita på att brytningen kan pågå i tre decennier - trots att länsstyrelsen på Gotland ville att det skulle bli nej. Minns hövdingen Flankings ord om att försiktighetsprincipen borde råda. Hans miljöfolk på länsstyrelsen tycker att det är alldeles för osäkert att ge klartecken för ett så långt täkttillstånd.
Jag fick en klump i magen, även om beslutet i mark- och miljödomstolen kändes väntat. Vad kommer att hända med området? I hur vid cirkel kommer grundvattnet att krypa nedåt?
För Heidelberg Materials är beslutet såklart glädjande. Bolaget ser beskedet som en bekräftelse på att slutsatserna i deras ansökan är korrekta; att ”det går att fortsätta utvinna kalksten i Slite i samexistens med vattenresurser, skyddade områden och fridlysta arter, samtidigt som vi kan bidra till en förstärkt dricksvattenförsörjning på Gotland”, som Karin Comstedt Webb uttrycker det i bolagets pressmeddelande efter beskedet.
– Det är ett mycket välkommet besked för oss och för hela Sveriges byggsektor när domstolen bekräftar att det går att bedriva en långsiktig cementtillverkning på Gotland, säger Karin Comstedt Webb.
Där tycker jag att vice vd:n på Heidelberg Materials Sverige tar i. Har domstolen verkligen ”bekräftat att det går” ? Mark- och miljödomstolen har sagt att brytningen får fortsätta, men om det går - i samexistens - det vet vi om 30 år, enligt mitt sätt att döma.
Om vattensituationen på Gotland hade varit en annan; om det flödat och varit surt i markerna, vattenmagasinen aldrig dunstat under det normala och brunnarna inte riskerat att sina. Då hade ett grönt ljus inte kostat något. Men nu svider det i min gröna ryggrad.
Det hjälper liksom inte till hundra procent att bolaget har utlovat ”långtgående skydds- och kompensationsåtgärder för vatten och natur” under hela tillståndstiden. De spränger bort Gotland. Och vi får se på när allmänintresset cement och betong har företräde framför livsvillkoren på Sveriges största ö.
Lisa Wanneby från nätverket Rädda Gotlands grundvatten sade i Ekots extrasändning efter beskedet att hon tycker att det är en problematisk dom, att allmänintresset övertrumfar. Tidsperspektivet är för långt och hon spår att det inte stannar med 30 år heller, efter att ha hört bolaget uttrycka att det har större markområden i nära anslutning som de vill ta i anspråk efter 30 år:
– Vad erbjuder vi för välfärd för människor som ska leva och bo i det här området om man bryter ut lika mycket till och kanske ännu mera? De frågorna har vi som lever nu ett ansvar att ställa oss, sade Wanneby och menade att dagens besked kanske banat väg för en hundraårig brytning.
Den 7 maj 2025 har i alla fall mark- och miljödomstolen slagit fast att bolaget visat att brytningen kan fortsätta i 30 år.
Det råder inga som helst tveksamheter om att Region Gotlands grundvattentäkt Dyhagen kan komma att påverkas av detta. Men så länge bolaget "kompenserar" för bortfall av vatten, med löften om vattenverk och magasin, verkar den styrande majoriteten på Gotland mest sitta still i båten när möjligheten att leverera dricksvatten inte ska behöva försämras.
Nu har ju inte naturen kommunalt vatten, så vi får väl vackert lita på att alla ansträngningar bolaget ska göra för att inte naturen ska bli så påverkad funkar. Borrhålen där berget ska tätas för att hålla kvar vatten, reningen av det vatten som rinner in, återförandet av vatten till det känsliga naturområdet - där våtmarker fortfarande bör få göra skäl för namnet. Flytten av fjärilar. Ja, låt oss be en liten bön för att larver från apollofjäril, svartfläckig blåvinge och väddnätfjäril kan hitta nya livsmiljöer när deras nuvarande upphör att existera.
Hur ska det tillsynas att kompensationsinsatserna funkar? Om åtgärderna inte räcker - vad händer då?
Intressant i sammanhanget: Tillsynen ska ske av den myndighet som ville att det skulle bli rött ljus, alltså länsstyrelsen på Gotland.
När ni läser det här utgår jag från att det redan sitter några och filar på sitt överklagande. Länsstyrelsen till exempel. Om inte den nuvarande landshövdingen Charlotte Petri Gornitzka är av en annan uppfattning än sin företrädare Anders Flanking förstås. Hon kommer ju närmast från en generaldirektörtjänst på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Som i höstas ville säkra cementförsörjningen och föreslog Slite som riksintresse.