Under måndagens regionfullmäktige beslutade politikerna inte helt oväntat att Gotlandshem skulle få möjlighet att sälja av de flesta av de fastigheter som bolaget bett om att få sälja. Under debatten insåg jag att allmännyttan sakta men säker går mot sin död.
Både nuvarande och äldre regelverk kring våra allmännyttiga fastighetsbolag har långsamt sett till att allmännyttan runt om i landet går mot en långsam död. Oavsett när fastigheterna i de kommunala bolagen är byggda finns det inte utrymme i hyressättningsmodellen för kommande större renoveringar.
Det var orsaken till måndagens beslut. Pengarna som Gotlandshem får in genom de försäljningar som nu ska genomföras kommer att bekosta stambyten, takomläggningar och andra större underhållsinsatser på de fastigheter som blir kvar.
Problemet är att det inte räcker i längden. Samma problem finns i hyressättningsmodellen för nyproducerade hyreslägenheter. Vill vi att Gotlandshem ska gå i bräschen för att bygga nya hyreslägenheter kommer vi framöver att se samma behov av att sälja av fastigheter för att finansiera underhållet på de som blir kvar.
Nyttan med allmännyttan är sen länge förbi. I alla fall enligt min åsikt. Det har sedan länge varit omöjligt för kommunerna att använda sitt eget bolag till att bygga bra och billiga hyreslägenheter. Skatteregler som är ofördelaktiga för byggande av hyresrätter och lagen om offentlig upphandling ökar kostnaderna vid nybyggen så det blir i det närmaste omöjligt att bygga lägenheter med låga hyror.
Någon förändring av de ofördelaktiga regelverken, eller andra beslut som förbättra möjligheten att bygga nya och billiga hyreslägenheter ser jag inte komma. Särskilt inte med nuvarande regering som lägger sina ägg i de privata fastighetsägarnas korgar. Exempelvis genom utökat ROT-avdrag, där det nu är renovering av badrum i privata bostäder som nu gäller då kök, pooler och trädäck redan är byggda eller färdigrenoverade.
Nu ser vi också att de allmännyttiga bolagen inte kan utöka sina fastighetsbestånd då de ständigt måste sälja av fastigheter för att få råd att renovera de som blir kvar. Jag upplever att det är samma läge för Gotlandshem där vad jag tolkar det som att bolaget nått sin topp och inte kommer hinner bygga nya lägenheter i samma utsträckning som deras behov av att sälja.
Vad händer då med de fastigheter som sälja av. Nationellt har vi sett att många lägenheter lyxrenoveras mellan hyregäster för att de nya ägarna på så sätt ska kunna chockhöja hyrorna.
En annan variant är att ingenting händer och fastigheterna sakta men säkert förfaller. I bägge fallen minskar andelen billiga och bra hyreslägenheter.
Det vi ser är följderna av en sen länge havererad bostadsmarknad, men även en politik som med vilja missgynnar hyresrätten som boendeform. När allbolagslagen trädde i kraft 2011, som en följd av EU:s regelverk, försvann också den tanke som en gång fanns där kommunerna skulle kunna driva bostadsbolag för att främja allmänhetens behov av billiga och bra bostäder.
Sen dess har det bara gått utför och så länge den politiska viljan saknas ser jag hur allmännyttan med små steg, sakta går mot en långsam död.