Under den senaste stormen var Fårö avskuret från storön längre än någon kunde minnas någonsin hänt förut. Gotland isolerades också när färjor och flyg inte kunde gå, något vi är mer vana vid men oftast bara för korta stunder.
Klimatförändringarna leder till "mer" av alla olika sorters väder. Värmeböljor kan eventuellt få Gotland att utgöra ett lockande alternativ med tanke på närheten till hav och svalka oavsett var man väljer att bo.
Insikten om att man under stormväder kan bli bokstavligt talat strandsatt flera dagar är sannolikt ett mindre lockande scenario.
Helt oberoende av väderförhållanden kan Gotland också släckas långa stunder då strömmen av olika anledningar slutar fungera. Eftersom Gotland inte är anslutet till det nationella stamnätet får vi klara oss bäst vi kan tills strömmen kommer tillbaka.
Ett hittills hypotetiskt scenario är att hamnen i Visby av någon anledning inte går att använda. Det kan gälla farliga utsläpp eller att färjelägen förstörs av väder och vind, till exempel. Trots åratal av konstateranden att behovet av en reservhamn är stort, finns det fortfarande ingen reservhamn.
Väder, sjukdomar och miljökatastrofer kan innebära svåra konsekvenser var man än bor. Men bor man på en ö mitt ute i Östersjön så är villkoren annorlunda än om man kan transportera förnödenheter via vägar, även om det tar tid. Går det inte att köra vare sig färja eller flyg är det svårare, det kräver mer förebyggande arbete och en annan sorts redundans.
Boende på Fårö har i alla tider varit vana att vara "avskurna" då enda sättet att ta sig till övriga Gotland är via färjan och den går inte alltid. Men vi lever också i en helt annan tid nu än som livet såg ut förr. Förr fanns samhällsresurser spridda över ön på ett annat sätt. Man var mindre sårbar när lokalsamhället var starkt och det fanns lager både i butiker och försvarsanläggningar.
Det är inte gigantiska och orimliga krav vi ställer.
Alla förstår att man inte kan kräva samma tillgänglighet om man bor på en ö ute i sjön som man har på en sammanhållen landmassa. Alla förstår att man inte kan skydda sig mot alla eventualiteter.
Men allvarligt: en reservhamn för den statligt finansierade färjetrafiken, en elkabel som ansluter oss till övriga Sverige, en bro till (och från) Fårö. Allt har utretts på längden och tvären men landar alltid i samma slutsats: när det handlar om infrastruktur på Sveriges utpost i Östersjön (som anses så viktig för landet i andra just nu aktuella hänseenden), då ska alla investeringar vara lönsamma och inte grunda sig på behoven som finns på Gotland.
Nog är det väl konstigt?