Bus-streck? Eller främmande makt? Beroende på åt vilket håll det lutar, reagerar vi olika. Men det går inte att naivt hoppas att det bara är skojfriska busar som behagar testa vår reaktionsförmåga på misstänkt sabotage.
Efter allt ankarsläpande som pågått i vår närhet i Östersjön är det svårt att tänka att det skulle röra sig om ett harmlöst skoj som sysslolös ungdom roat sig med. Jag hoppas såklart ha fel.
Vi är i den fasen då alla jagar fakta och förståelse. Vad vet vi har hänt? Vad kunde ha hänt? Hur stora konsekvenser kunde det ha blivit? Har det skett fler incidenter - som ännu ska upptäckas? Det är ”frågorna är fler än svaren ”-fasen.
Säpo bekräftar incident på Gotland. Polisen utreder misstänkt sabotage; att någon kvaddat vattenförsörjningen på ett sätt som hade kunnat påverka väldigt många människor. Flerfaldiga tusentals om Visbys kranar torrlagts.
– De har stoppat råvattenpumparna, löd förklaringen från Region Gotlands chef för vatten- och avlopp, Susanne Bjergegaard Pettersson, när hon talade med Aftonbladet.
Att det rör sig om oönskad mänsklig påverkan är uppenbart. Mixtrande med elskåp. Urdragen kabel. Strömmen till pumpen bruten.
Alltihop väcker frågor om vår beredskap. Är vi utsatta för en attack? Kommer det mera?
När Ryssland invaderade Ukraina för tre år sedan var det nog fler än jag som tänkte att det var ett oväntat gammaldags krig. Ett klassiskt intåg med stridsvagnar. Pansarfordon. Soldater. I en tid då krigföring kan bedrivas på så många fler sätt än genom invasion.
Att sätta vårt vatten ur spel rubbar oss. Att nypa vår ström skulle rubba oss. Att stänga av oss från omvärlden stör. Så hur är det fatt med bevakningen? Follingbomastens stag, Gotlandskabeln till Västervik och övriga pumpstationer och vattenverk på ön. Har vi ens övervakningskameror på strategiska ställen?
Det är så trist att omvärldsläget väcker sådana defensiva tankar. Öronen dras åt, men isen måste vara kvar i magen.
Det är lätt att sörplas med ner i den sugande spiralen om att "hela Gotland kunnat bli utan vatten". Nej, lugn i stormen!
Här behöver media sansa sig och berörda myndigheter komma med relevant information. Och det snabbt. Det duger inte att Region Gotland, ännu vid middagstid dagen efter vattenlarmet och upptäckten av sabotaget, inte fått ur sig en enda text på hemsidan. Även upplysningen att de inte så mycket vet är bättre än tigande tystnad om saken. Som om inget hänt. Alla kan inte ringa Susanne Bjergegaard Pettersson.
Överdrifter om att Gotland kunnat bli utan vatten behöver dämpas, men allvaret i situationen måste framgå.
Det är ett feltänk om tystnaden är tänkt att lugna. Som om det inte är så farligt. Men lägg inte locket på vattenbrunnen - utan berätta vad som händer.
”Allmänheten är den bästa detektiven”, brukar poliser säga när de vill utreda saker. Runt om på ön finns så många ögon att vi säkert lär få veta vad som hänt också utan övervakningskameror.
Men Region Gotland bör se över om uppdatera-knappen till hemsidan gått sönder i samma veva som sabotaget. Om inte, så är det läge för självrannsakan. Information lugnar, även om den skulle vara oroande i sig. Bristande information väcker mer oro.
Ge oss full insyn i vad som hänt och hur arbetet fortskrider för att trygga att det inte händer igen. Det skulle i den bästa av världar också kunna funka avskräckande om någon illasinnad ovän vill slå till igen.