Den av konsumenter, lokala bryggerier och alkoholproducenter så efterlängtade lagen om gårdsförsäljning klubbades i genom riksdagen i slutet av veckan trots motståndet från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet (Hela Gotland 23/4).
Goda nyheter för de 22 lokala tillverkare som enligt Gotlands Förenade Besöksnäring kan vara aktuella för gårdsförsäljning (SR P4 Gotland 23/4). Flera av dem, exempelvis Gotland Whisky i Roma, Snausarve gårdsbryggeri i Silte eller Långmyre Vineri i Hamra, har stått redo i startgroparna sedan EU-kommissionen tidigare i år meddelat att de inte motsätter sig att tillåta småskalig försäljning av öl, vin och sprit i samband med besök på ett mikrobryggeri, destilleri eller en vingård (Hela Gotland 10/1).
Det betyder att från och med den 1 juni kan en person vid ett och samma tillfälle köpa 0,7 liter spritdryck, tre liter vin, tre liter starköl och tre liter andra jästa alkoholdrycker.
I teorin.
För som så ofta i Sverige medföljs denna positiva nyhet av ett överdrivet mått av krångel och moraliska pekpinnar. Producenten måste ansöka om ett speciellt gårdsförsäljningstillstånd från kommunen, och därtill avlägga ett prov som bedömer personens kunskaper om alkohollagen. Region Gotland har redan gått ut med informationen att det går att ansöka tidigast den 1 juni (SR P4 Gotland 23/4). Här borde i stället allt göras för att tillstånden ska vara klara den 1 juni, annars riskerar en stor del av sommarsäsongen att gå förlorad.
Själva försäljningen får därtill inte ske utan att konsumenten deltar i ett besöksarrangemang anordnat av tillståndsinnehavaren. Arrangemanget måste innehålla ett kunskapshöjande inslag, ha anknytning till den aktuella alkoholdrycken samt genomföras i nära anslutning till försäljningsstället – och det måste erbjudas mot betalning.
Gårdsförsäljare blir dessutom skyldiga att informera om alkoholens skadeverkningar inom ramen för det kunskapshöjande arrangemanget. Ett något udda inslag i denna lag med tanke på att exempelvis personalen på Systembolaget eller personalen på en inrättning med utskänkningstillstånd inte avkrävs att göra detsamma. Det borde åligga ansvariga myndigheter att upplysa om alkoholens skadeverkningar – inte småskaliga producenter med gårdsförsäljning. Att närboende som vill stötta de små producenterna tvingas betala för upplevelsen gång på gång är inte heller rimligt.
Det är mycket välkommet att gårdsförsäljning blir möjlig, men lagen är alltför begränsande. Ta bort kravet på betald upplevelse i anslutning till köp. Ta bort, eller åtminstone höj, de tillväxthämmande volymbegränsningarna för såväl producenter som konsumenter. Att det bara kommer vara tillåtet med gårdsförsäljning i sex år är dessutom hämmande för de producenter som vill investera för att satsa på gårdsförsäljning.
I väntan på att alkoholmonopolet upphävs helt och hållet, borde lagändringarna om gårdsförsäljning utvärderas redan efter ett år, för att göra nödvändiga förenklingar. Gårdsförsäljning kan locka turister och skapa nya attraktionsmål vilket gynnar hotell- och restaurangnäringen. Men för att vara en riktig frihetsreform behöver det vara under enklare former.