I dag måndag är det meningen att riksdagen ska rösta om Magdalena Andersson som statsminister. Igen. Denna gång utan koalitionspartner.
Sju timmar höll det förra gången. Det kan väl bli något mer nu. Även om Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer påpekar att det inte är någon naturlag att Socialdemokraterna ska fortsätta styra trots att partiet inom loppet av någon timme i onsdags eftermiddag förlorat budgetvoteringen, förlorat ett regeringsparti och begärt avsked hos talmannen.
Det rimliga hade varit att statsministerkandidaten bakom det vinnande budgetförslaget fått chansen att bilda regering. Men det är ju en rationell tanke som inte tar i beaktande att Centerpartiet existerar...
Talmannen valde efter kaoset att kritisera Miljöpartiets agerande. Om talmannen bara hade vetat om att Miljöpartiet avsåg hoppa av regeringen om man förlorade budgetvoteringen så hade man kunnat vända på tågordningen. Först budgetvotering och sedan statsministervotering om en regeringsbildning utan Miljöpartiet.
Sedan dess har det uppstått ett bråk mellan de forna regeringspartierna om vad Socialdemokraterna och Magdalena Andersson egentligen visste inför onsdagen. Enligt Miljöpartiet var Magdalena Andersson informerad om att Miljöpartiet avsåg att hoppa av regeringen förlorade budgetvoteringen. Det förnekar hennes pressekreterare. Själv har hon hittills föredragit att tiga.
Oavsett hur det ligger till så var det ingen som informerade talmannen om att regeringen skulle spricka. Och Magdalena Andersson visste ju åtminstone att Miljöpartiet tidigare sagt att det inte tänkte vara med och regera på oppositionens budget. Att en blivande statsminister förvissar sig om vilka partier som kan ingå i regeringen är väl ändå på grundkursnivå.
Var den föreställning som Magdalena Andersson regisserade att försök att sätta press på Centerpartiet i budgetvoteringen. Förlitade hon sig på att det var Centerpartiet som skulle få skulden för att en nyligen tillsatt statsminister omedelbart skulle tvingas avgå?
I så fall har hon väl varit delvis framgångsrikt. Men även Socialdemokraterna och Miljöpartiet har befläckats av haveriet som hade kunnat undvikas. Och det har blivit väldigt uppenbart att den nyss avgångna och snart tillträdande statsministern prioriterar sitt parti högre än ansvaret för landet.