Om jag räknat rätt har äldreboenden/säbon på Gotland, vid sex olika tillfällen, drabbas av covid-19 smitta. Vid minst två, egen beräkning, av dessa tillfällen har covid-19 smittan resulterat i dödsfall, vilket måste ses som misslyckanden. Planen var att våra äldre skulle skyddas vilket inte fungerat fullt ut. Men misslyckandet måste ses i skenet av den stora problematik som coronapandemin fört med sig. Vi måste också skilja på det som hände i våras under en tid vi varken hade så mycket information om viruset eller tillräckligt med skyddsutrustning, och det som händer nu. Vi ska inte heller leta syndabockar utan utreda vad som skett och använda de lärdomar som varje smittad boende eller personal för med sig. För man kan inte dra varje smittad över samma kam. Jag är dessutom positivt överraskad att inte fler blivit smittade när viruset väl tagit sig in på äldreboendet. Det visar ändå att det finns bra rutiner som också följs.
Men det senaste kända dödsfallet, där det uppenbart blev fel, måste undersökas in i minsta detalj. Var brast det och på vilket sätt ska regionen handskas med liknande ärenden framöver. Ett problem är att vi som står utanför inte får veta vad som skett. Inte ens media får tillgång till information och hålls därmed utanför sitt uppdrag som granskare. Region Gotland är, precis som många andra regioner och kommuner, extremt tystlåtna och restriktiva med information. Men det som jag kunnat utläsa om det dödsfall som det rapporterats om i media, är att flera olika verksamheter varit inblandade. En person med symtom och testad för covid, men väntande på svar, har blivit utskriven från sjukhuset. Personen var inte tillräckligt frisk för att åka hem vilket inte är ovanligt. I vanliga fall sker mellanlandningen på kortidsboende, men det var fullt varvid ett av regionens säbon är nästa ställe där man tillfälligt kan placera personen.
Vad jag förstår är den här ordningen inget unikt och det finns rutiner att arbeta utifrån. Nu visade det sig att den här personen var sjuk i covid-19 vilket spred sig på boendet. Frågorna som nu måste ställas är hur smittan kunde spridas och hur det kan undvikas framöver.
Det gotländska nyhetsmagasinet Horisont hade ett mycket välskrivet reportage från Åvallegården i sitt förra nummer, nr 55. Där beskriver en nyinflyttad hur han fick hålla sig i karantän den första tiden och hur personalen var extra aktsam och utrustad. Alltför att inte smitta andra om han var smittbärare av covid-19. Det fanns med andra ord bra riktlinjer redan i våras, men det krävs också att den boende förstår vad som händer och varför man sätts i karantän.
Hur det förhåller sig i den smittspridning som jag beskrivit vet jag inte men, här finns en stor utmaning för samhället i stort. Hur ska dementa hanteras när det finns risk för både deras och andras liv och lem? De som bor på säbon bor i eget boende som de också betalar för, precis som alla andra som hyr sitt boende. Dementa är inte sällan oroliga och vissa demenssjukdomar gör att de vandrar omkring. Ska man få lov att låsa in dem i sitt eget hem? Ska man pumpa i dem lugnande om de blir oroliga och riktigt upprörda? Det finns för många som minns och fasas över de gamla institutionerna där vi låste in människor på ett ovärdigt sätt, och det vill vi inte tillbaka till. Vi får istället försöka hitta ett modernt sätt att på ett värdigt sätt skydda våra äldre och dementa.
Ett sätt att få möjligheter att underlätta den här problematiken är att tänka till när nya boenden ska byggas eller gamla renoveras. Men det kommer ta tid innan alla demensboenden är utbytta mot nya som är bättre anpassade. Fram till dess måste vi hitta nya vägar att förhålla oss till, men frågan är som ni förstår svår. Men först måste varje smitta på våra säbon utredas så vi kan undvika smittspridning på bästa möjliga sätt.