Man kan fråga sig var gränsen för öns turism går.
Det brukar sägas att Gotlands befolkning fördubblas under sommaren, men under några av sommarens veckor rapporterades det om hela 80 000 besökare. Vi var med andra ord 133 procent fler personer på ön de veckorna, vilket ingen verkar ha varit förberedd på.
Från regionens sida har det under sommaren varnats för vattenbrist och risk för att man tvingas sänka trycket i ledningarna. En åtgärd som sparar vatten och får minimal påverkan på oss som privatpersoner, men kan drabba företag med känslig utrustning hårt. Exempelvis kan restaurangers diskmaskiner sluta fungera vilket leder till svårigheter att hålla verksamheten öppen. Vem vill äta på en odiskad tallrik? Alternativet att handdiska kan delvis lösa restaurangens situation, men leder till högre vattenförbrukning jämfört med moderna diskmaskiner.
Vattenbrist är något vi lärt oss att leva med. Jag kommer ihåg från min barndom, som ligger många år tillbaka, att det redan då var tider med bevattningsförbud. Sedan dess har öns befolkning ökat med omkring 5 000 personer och nästan inget har gjorts åt grundvattensituationen. Visserligen har det tillförts kapacitet genom de två bräckvattenverken, men de har hittills bara löst situationen på södra Gotland. Hur många personers normalkonsumtion av vatten finns det kapacitet för i de olika kommunala vattennäten?
Nedskräpningen på populära utflyktsplatser har också rönt rubriker. Strandpromenaden i Visby var redan förra sommaren ett problem då kapaciteten på soptunnorna var kraftig begränsad jämfört med det skräp som behövdes tas om hand. Med ännu fler besökare, än de få som kom hit under pandemins första sommar, fick vi återigen uppleva nedskräpning i stor omfattning.
Här måste regionen finna en lösning. Visst, vi kan säkert göra mer själva genom att ta med oss vårt eget skräp tillbaka i picknickkorgen. Men om du inte har någon picknickkorg utan köpt med dig mat på vägen är det svårare att ta sitt ansvar. Speciellt om man senare på kvällen vill njuta av Visbys uteliv. Jag har svårt att se restauranger tillåta sina gäster släpa med sig använda pizzakartonger och eventuella matrester in på deras servering.
Ambulansen har under sommaren inte haft möjlighet att ens ta hand om alla så kallade prio ett fall. Det vill säga de absolut mest akuta sjuktransporterna. Vad jag kunnat utläsa har det lyckligtvis inte fått några allvarligare konsekvenser, men det är långt ifrån acceptabelt. Här blir det spännande att se hur den nya upphandlingen behandlas av politikerna i hälso- och sjukvårdsnämnden. Upphandlingen har ju som bekant fått massiv kritik för att försämra verksamheten samtidigt som jag uppfattar att politikerna vill se förbättringar. Det blir upp till bevis när frågan kommer att behandlas i nämnden.
Sjukhuset blev förra veckan satt i förstärkningsläge på grund av den ökade belastningen. Här är jag riktigt orolig för personalens hälsa och framtida intresse för att fortsätta arbeta inom sjukvården. Att efter ett år med pandemin och dess följder tvingas till ytterligare en tuff sommar på grund av det hårda trycket från turismen kan sänka den mest härdade. När regionen också tvingas gå ut och vädja till samtliga som vistas på ön att tänka sig för och inte ta onödiga risker kan man förstå vilka patienter det är som personalen tvingas ta emot. Patienter som med en gnutta sunt förnuft klarat sig utan besök på akuten. Inte blir läget bättre när unga kvinnor blir alkoholförgiftade efter besök på krogar, trots att alkoholförsäljning inte får ske till berusade. Hur länge orkar personalen och hur många kommer att lämna yrket för en lugnare tillvaro i någon annan bransch?
Belastningarna på det gotländska samhället har varit betydande under sommaren och frågan är var gränsen går. Det kanske är läge för att begränsa antalet personer som samtidigt får vistas på Gotland utifrån samhällets kapacitet istället för som i dag, färjorna och besöksnäringens kapacitet?