De senaste veckorna har vi kunna läsa en hel del vittnesmål från personer som drabbats av den rådande bostadsbristen.
Att ha tak över huvudet är något som borde vara en rättighet, men verkligheten är långt därifrån. Här på Gotland har vi en rätt stor brist på bostäder, trots den stora byggrush som pågått, åtminstone, de senaste 20 åren.
Men på Gotland har vi förutom en brist på bostäder även en problematik med säsongsuthyrning. Bostäder som under den kallare delen av året hyrs ut till allt från gymnasieungdomar till vanliga familjer men som till sommaren förvandlas till kassakossor för fastighetsägare som vill tjäna snabba pengar.
Säsongsuthyrningen tvingar de som arbetar på ön att lösa sin situation på ett sätt som ofta inte är bra. Barnfamiljer som får packa sina saker och flytta hem till kamrater eller föräldrar eller till och med att bosätta sig i någons husvagn. I värsta fall tvingas de som är säsongsbostadslösa att ta de boenden som inte ens de minst kräsna turisterna vill bo i.
Det som är lite konstigt är att samtliga politiska partier verkar vara eniga om att bostadsbristen måste lösas, men ändå står vi här med problem som jag upplever är värre än någonsin.
Till senaste mötet med regionstyrelsens hade Vänsterpartiet lämnat in ett förslag om en utredning. V ville att regionen skulle utreda möjligheten att starta ett offentligägt byggbolag inom Region Gotland. Om ett offentligt ägt byggbolag är rätt väg att gå vet jag inte, men jag tycker att regionen ska vända på varje liten sten de kan för att hitta vägar ur bostadsbristen.
Själv har jag framfört att regionen ska se till att det byggs bostäder som sen ägs och förvaltas i regionens egen regi. Det ska givetvis inte ske som en konkurrent till det privata byggandet utan som ett komplement. När varken privata byggbolag eller regionens egna allmännyttiga bolag vill bygga på en mycket attraktiv tomt i Slite har det gått för långt. Då ser jag ingen annan väg ut ur bostadskrisen än att regionen går in som en aktör i de fall där både marknaden och allmännyttan dragit sig undan. Om det också innebär att regionen ska starta upp och äga ett eget byggbolag kan aldrig vara fel att utreda.
Men den borgerliga majoriteten i regionstyrelsen ser hellre att man lägger dyrbara utredningsresurser på att upphandla driften av regionens badhus, än att man söker lösningar på bostadsbristen. Men så är det ju skillnad på att privatisera och att kommunalisera. Borgerligheten har ju alltid vurmat för det privata utan att se vilka problem det ställer till med, medan de kommunala verksamheterna setts som någon som katten släpat in. Och inte ens när det gäller gotlänningars behov av tak över huvudet klara man av att kliva ur den ideologiska låsningen. Inte ens för att utreda. Det är beklämmande och ger ett intryck av att bostadsbristen på ön, och då främst utanför Visby, inte tas på allvar av den styrande alliansen.
När detta skrivs kommer nyheten om de bägge bibliotekschefernas avgång. Beskedet är inte förvånande och med facit i hand kanske det skulle ha kommit tidigare. Men det är en balansgång som inte är enkel att genomföra. Nu när beskedet kommit, att de båda bibliotekscheferna med omedelbar verkan lämnar sina anställningar, finns tre viktiga saker att göra för regionen. Dels måste man nu ta hand om de avgångna cheferna och personalen. Vi pratar om människor som alla under lång tid befunnit sig i en jobbig situation. Nu måste det som hänt bearbetas och framtiden förberedas. Här har regionen som arbetsgivare ett stort ansvar. Men regionen behöver också hitta nya chefer som ges både resurser och möjligheter att ta tag i biblioteksverksamheten på ett bra sätt. Annars lär vi se liknande skriverier florera i media om en inte alltför lång framtid och det skulle vara ett enormt misslyckande.