I krönikan beskriver Thomsson den dåliga stämning som förändringar medför. Han exemplifierade det hela med utvecklingen av Tofta strand, kalkbrytning i Klinte och vindkraftsutbyggnaden. Det som fick mig att börja fundera var hans beskrivning av problemen att bygga nya vindkraftverk.
Thomsson har som tidigare varit regeringens vindkraftsamordnare menar att problemen för utbyggnaden av vindkraften på Gotland bland annat beror på tolkningen av artskyddsförordningen kring örnar.
Här har ser vi hur viktiga miljöfrågor krockar med varandra och just vindkraften är inte den enda miljövänliga elproduktionen som har problem.
Vi är nog alla överens om att vi måste fasa ut fossila och icke förnybara bränslen till fördel för elektriska lösningar. Allt för att minska vår skadliga påverkan på klimatet. Vi måste av den anledningen öka vår elproduktion men med klimatvänliga lösningar. Men klimatvänligt är tydligen inte samma sak som miljövänligt då klimatvänlig elproduktion stoppas av miljöskäl.
Vi får inte bygga ut vattenkraften då de älvar som ännu är orörda ska förbli orörda av miljöskäl. Utbyggnaden av solkraftsparker möts av motstånd av miljöskäl precis som utbyggnaden av vindkraft. Vi har med andra ord ett moment 22 där vi inte kan förbättra miljön i ett makroperspektiv då vi förstör miljön i ett mikroperspektiv.
För att minska vår klimatpåverkan måste vi också bygga ut viktig infrastruktur. Nya stambanor för att kunna öka tågtrafiken, nya ledningar för högspänning och förbättrade vägar står då på önskelistan.
Tågtransporter är mer miljövänligt än både vägtransporter och flyg men redan i dag är stambanorna i det närmaste fulla och måste byggas ut.
I bland annat Skåne har stora industriprojekt stoppats då tillgången till el varit för liten. Problemet är inte att vi har för lite el, utan att infrastrukturen för högspänningen är underdimensionerad. Vi behöver helt enkelt bygga ut den kapaciteten.
Även våra vägar måste förnyas och förbättras. På många ställen i landet går tung trafik rätt igenom stadskärnor. Förutom avgasutsläpp innebär alla start och stopp en onödig miljöpåverkan. Vi bör också tänka på det slitage som tung trafik medför på våra vägar och de farliga dammpartiklar som den medför. Oavsett om den tunga trafiken drivs med förbränningsmotorer eller elmotorer minskar vi miljöpåverkan om vägarna går förbi städerna. Vi behöver även bygga ut möjligheterna till att förflytta sig med cykel i städer och tätorter för att på så sätt minska bilåkandet.
För att bygga ut infrastrukturen behövs både cement och stål. Men för att tillverka både cement och stål behövs kalksten och kalkstensbrytning är inte något som ses som miljövänligt där den utförs. Ytterligare ett moment 22 där makroperspektivet får ge vika för mikroperspektivet.
Vi måste någonstans bestämma oss för en inriktning som håller. Ska vi vara en del i det globala klimatarbetet måste vi få lov att ”förstöra” några geografiskt mindre områden. Tänker vi inte göra vår del för att minska de globala problemen måste vi vara tydliga med det och vad det innebär. Jag ser i dag inte att vi kan göra både ock. Kärnkraften som förordas från vissa politiska partier är ingen miljövänlig lösning, vilket tydligt bevisas av det avfall som måste förvaras i åtskilliga generationer innan det blir hanterbart.
Vi kan omöjligt öka vår elproduktion på ett miljövänligt sätt genom att stoppa utbyggnad av solkraft, vindkraft och vattenkraft. Det är dags att lösa det moment 22 som vi befinner oss i.