Av någon anledning anser borgerliga politiker, skribenter och sympatisörer att privat drift alltid är bättre än offentlig drift. Bara här på Gotland har vi fått ett antal tydliga exempel sen alliansen tog över styret efter valet 2018. Utmaningsrätten och privatiseringen av Hemses bägge äldreboenden för att nämna några. Visserligen händer det att de tar sitt förnuft till fånga och inser det korkade med att privatisera vissa verksamheter, men i debatten framkommer sällan det förnuftet.
I gårdagens ledare på Gotlänningens sida beskrev Eva Bofride Gotlandshems styrelse rätt nedsättande: ”i styrelsen sitter hobbypolitiker som ska besluta i komplexa frågor som får stora konsekvenser för hela regionen”. Japp, det är så demokratin ser ut i Sverige. Hobbypolitiker som ska besluta i komplexa frågor som får stora betydelser för hela landet. Bofride skriver vidare: ”Det finns en fin tanke i att allmännyttan ska vara folkligt styrd men frågan är om utvecklingen sprungit förbi den goda tanken?” Japp, det är så demokratin fungerar och Bofrides fråga kan ställas för alla välfärdens verksamheter. Byt ut ”allmännyttan” till sjukvården, äldreomsorgen eller skola så ser du det hela i ett större och mer skrämmande perspektiv. Politiker hänger inte med i utvecklingen och borde ersättas av proffs.
Regions Gotland med sina 6 700 anställda (årsredovisning 2019) leds utifrån Bofrides resonemang av hobbypolitiker. 71 hobbypolitiker i fullmäktige som sätter ramarna och tar övergripande beslut. Sjukvården styrs av 13 hobbypolitiker, i socialnämnden är det också 13 hobbypolitiker som beslutar om bland annat äldreomsorgen. För- och grundskolan styrs av 13 hobbypolitiker, gymnasie- och vuxenutbildningen har 9 hobbypolitiker i ledningen. Vår tillgång till rent vatten är livsavgörande men trots det är det 11 hobbypolitiker som tar beslut i frågan. Och när det kommer till miljö- och byggfrågor där man också tar myndighetsbeslut ser vi 13 hobbypolitiker på beslutsposterna.
Runt om i landet har vi samma demokratiska organisation med hobbypolitiker som ska besluta i komplexa frågor som får stora konsekvenser för hela befolkningen. Om Bofride anser att det är för komplicerat för hobbypolitiker att styra ett allmännyttigt bolag med cirka 100 anställda hur ser hon då på att regionen med 6 700 anställda styrs av hobbypolitiker? Vill hon kanske att alla politiker ska ersättas av styrelseproffs från den privata sfären.
Bofrides beskrivning av hobbypolitiker, som inte hänger med i utvecklingen, andas en elitism som jag hittills bara har sett hos extremistpartier på yttersta höger- och vänsterkanten. Det är i mina ögon är det en mycket märklig syn på demokrati, medborgarinflytande och demokratiskt styrda organisationer.