För över ett år sedan slog pandemin till med kraftiga restriktioner som följd. Restaurangbranschen har drabbats hårt och många anställda har förlorat sina arbeten. Nu när regeringen börjar lätta på restriktionerna står restaurangerna inför rätt stora rekryteringsproblem. Här på Gotland verkar problemen vara större än på andra håll. Det finns flera orsaker bakom de problemen. Coronavirusets oberäknelighet gör att ingen ännu vågar tro att just restaurangerna kan erbjuda säkra anställningar.
Här på ön har restaurangerna ofta rekryterat sin sommarpersonal från fastlandet. Personer som vill tillbringa sommaren på en av landets bästa sommarregioner. Men vem vågar ta det steget i sommar om man inte har ett mycket billigt boende säkrat och kapital att knapra av? Öns restauranger står nu inför risken att inte få tag på anställda med rätt kvalifikationer. Något som kan innebära att våra vattenhål inte klarar av att hålla öppet alla dagar i veckan. Det finns också risk att de inte ska kunna erbjuda den höga servicenivå de brukar ha.
Jag tror restaurangbranschens problem kommer att lösa sig framöver. Branschens dragningskraft kommer att återskapas, om inte redan i sommar så absolut till nästa sommar. Men i år får vi restauranggäster räkna med färre öppetdagar och möjligen lite sämre service.
Många av de som blev av med jobben på grund av pandemin har sökt sig till vård och omsorg. Många av de som bytte yrkesinriktning mötte till att börja med mycket kärlek. Vittnesmål gav uttryck för att de var överväldigade av det välkomnande de fick och ångrade inte sitt val att söka sig till offentliga yrken trots dåliga anställningsförhållanden. Förhållanden som pandemin knappast gjorde bättre. Men det stora och positiva gensvar som de nya fick av kollegor och de personer som togs om hand övervägde dålig lön och tuffa arbetspass. I alla fall den första tiden.
Men hur ser det ut i dag? Jag är rädd för att de som ”tvingades” byta yrke, men som trivts förträffligt, nu blivit så utarbetade att de kommer att söka sig till sin gamla bransch eller någon helt ny. Jag tror även att det finns de som varit anställda i många år innan pandemin, som tappat gnistan under ett år av stentuffa arbetspass och nu överväger att byta yrkesinriktning.
Här kan restaurangbranschens räddning finnas. Men samtidigt riskerar vård och omsorg att drabbas hårt av personalflykt, om man inte har förädlat vårens applåder till bättre arbetsvillkor i tillräckligt stor utsträckning.
I riksdagen slåss nästan partierna om att få tilldela välfärden mer pengar, men här på ön ligger den styrande borgerliga alliansen lågt med Sverigedemokraternas stöd. Privatiseringen av Hemses bägge äldreboenden genomfördes för att spara pengar, trots alla rapporter som visade att det var helt fel väg att gå. Den personalflykt vi fick se var väntad och nu riskerar den upphandling som gjordes att försämra omsorgen för de äldre. Samtidigt som äldreomsorgen gjorde ett rätt bra överskott och de pengar som riksdagen beslutat om för att förbättra villkoren och omsorgen av de äldre går till annan verksamhet.
De rekryteringsproblem som restaurangbranschen har i dag riskerar att överföras på vård och omsorg. Hur ser regionens krisplan ut för att säkra upp de viktiga verksamheterna? Vilka åtgärder har redan genomförts för att skapa bättre arbetsvillkor för de anställda som för ett år sedan rev ner applåder från var och varannan balkong? Jag hoppas det har arbetats hårt med personalvänliga scheman och rekrytering för att öka bemanningen. Men jag är tveksam till det då den politiska majoriteten med en sverigedemokratiskt stödd alliansminoritet i handling gjort precis tvärtom. Nu riskerar vi istället att se en stor personalflykt från vård och omsorg.