Under lång tid var riksdagens partier överens om vad samhällets fundament bestod av. Det var ett samhälle uppbyggd på den liberala tanken om allas lika värde. Ett samhälle där fria medier, myndigheter och domstolars arbete också utgick från allas lika värde.
Partierna hade olika kompasser och ville åt olika håll, men de utgick från samma karta, samma värdegrund.
2010 ändrades den ordningen, då ett nytt parti med en helt annan människosyn valdes in i riksdagen. Sverigedemokraterna, vars grundare kom från nazismen och vit makt-rörelsen, har helt naturligt inte samma karta. Partiet ifrågasätter allas lika värde och människor delas upp i bättre och sämre medborgare.
Invandrare beskylls för allt ont i samhället och partiet gör allt vad de kan för att symbolen för allas lika värde, regnsbågsflaggan, inte ska få förekomma i offentliga sammanhang.
Exempelvis blev försvarets tydliga markering nu i somras, att de även skyddar regnbågsflaggan och den värdegrund som flaggan står för, ifrågasatt. I kommuner där SD är med och styr inskränks rätten för kommunens verksamheter att använda flagga.
SD:s syn på media och domstolar har också sin förklaring deras syn på allas lika värde. Då partiet anser att invandrare är roten till allt ont är all annan rapportering politiskt vinklad. I Sverige ska domstolar döma utifrån bevis, inte hudfärg. Då SD inte ställer upp på allas lika värde blir både media och domstolar politiska institutioner som enligt partiet måste förändras.
Partiets syn på Svenska kyrkan har samma bakomliggande orsak. Att kyrkan exempelvis värnar flyktingar och EU-migranter ses inte med blida ögon av SD. Inte heller Svenska kyrkans stöd till HBTQ-rörelsen är något SD anser att kyrkan ska syssla med då det ses som politik. Det är för att ändra de inriktningarna som SD satsar stora resurser på kyrkovalet.
Det är med andra ord inte så svårt att förstå att de partier som anser att allas lika värde är en grundbult i samhället, att media och domstolar ska vara fortsatt fria från politisk styrning, inte vill samarbeta med SD. Kartorna skiljer sig kraftigt åt och då är det svårt att navigera rätt.
Men i takt med att SD:s väljarstöd har ökat, och partiets makt i riksdagen med det, har flera borgerliga partier ändra sina kartor så de passar SD:s. Partiernas syn på invandring gick från att vara en fråga om humanitet, öppna era hjärtan, till att vara ett samhällsproblem. Flera borgerliga partier har också höjt tonen gällande public service. Tidigare har man enbart varit emot att staten konkurrerar med privat media, men numera finns det även en syn hos några medialt kända borgerliga riksdagsledamöter att public service har en felaktig politisk vinkel.
Även SD har förändrat sin karta. Mest genom att öka ut den med fler områden där man lagt sig nära de borgerliga högerpartierna, men också genom att ändra tidigare inriktning till en som är mer gynnsam för kapitalet. Vinster i välfärden är det tydligaste exemplet där SD, efter ett antal samtal med näringslivets toppar, vände från att ha varit starkt emot till att nu vara för.
Det är här vi står i dag. M, KD och L är numera beredda att samarbeta med ett parti som anser att frågan om allas lika värde är vänsterliberal åsikt och inte en grundpelare i samhällsbygget. Vi ser också hur två partier som så tydligt tagit avstånd från att låta SD få inflytande, inte verkar vara beredda att löpa hela linan ut. I början av sommaren stödde Vänsterpartiet, SD:s våta dröm, nämligen att avsätta den Socialdemokratiskt ledda regeringen. Nu inför höstbudgeten ser vi hur Centerpartiet ställer krav på vilka regeringen har rätt att samarbeta med, krav som just nu ser ut att ge SD inflytande över kommande budget speciellt då Vänsterpartiet löper amok i motsatt riktning med sina krav.
Sen 2010 har det gått snabbt för partierna att anpassa sig till SD:s retorik. Vad blir nästa steg? Domstolar som dömer efter hudfärg, pressetiska regler som innebär att invandrare ska hängas ut eller kanske en läroplan för grund och gymnasieskola som saknar krav på en undervisning som värnar allas lika värde.
Frågan är berättigad för på bara tio år har allas lika värde förvandlats från en av samhällets grundpelare till att bara vara en politisk åsikt.