Men då oppositionsrådet Meit Fohlin (S) gör det så bra i sin krönika här nedanför så lämnar jag den tanken för stunden. Jag får istället återigen ägna mig åt M som stödhjul och ledarsidan Gotlänningens pågående elitistiska kampanj.
I torsdags påstod moderaternas ordförande Jesper Skalberg Karlsson att Gotlandshems ordförande Roger Wärn lämnade uppdraget då oppositionen tillsammans med SD undersökt möjligheterna att ställa ett misstroendevotum på nästa regionfullmäktige. Något som uppenbart inte stämmer då den möjligheten inte ens finns. När Skalberg Karlsson påstående ifrågasätts av Filip Reinhag (S) i en intervju gjord av P4 Gotland skriver Skalberg Karlsson till radiokanalen: ”Oavsett vad kommunallagen säger, respekterar Moderaterna att en majoritet av fullmäktiges partier saknar förtroende för Roger Wärn.”
Hade det då inte varit lämpligt att redan i torsdags under pressträffen peka på den där majoritet av fullmäktiges partier, istället för att fabulera ihop en orsak som för det första inte är möjlig och för det andra inte ens diskuterats.
Upplever att det här med krishantering inte är Moderaterna på Gotlands bästa gren, men funderar i nästa stund på vad M på ön är bra på. Efter en stunds eftertanke får jag nog hålla med kollegan Mats Linder på oberoende moderata Gotlands Allehanda. M på ön är faktiskt rätt bra på att agera stödhjul åt Centerpartiet. Om det i sin tur är ett bra sätt att locka väljare kan man diskutera.
Gotlänningens politiska chefredaktör, Eva Bofride, fortsätter kampanja att det är så komplicerat att sitta i styrelsen för ett allmännyttigt bolag att politikerna borde bytas ut mot proffs då politikerna saknar kompetens. Jag undrar vad centerpartiets ledamöter i Gotlandshem, Kristina Olsson, Niklas Harlevi och Arne Strandänger, tycker om det påståendet. Eller menar Bofride att kompetensbristen bara rör andra partiers ledamöter, något som i och för sig inte skulle förvåna mig.
Bofrides resonemang är märkligt då hon också hävdar att ”det är stor skillnad att sitta i en politisk nämnd och att vara ledamot i en bolagsstyrelse som styrs av aktiebolagslagen” och att den skillnaden då skulle göra det så svårt för en ”hobbypolitiker” att fatta rätt beslut i en bolagsstyrelse. Rent juridiskt har hon rätt, det är helt olika lagar som styr verksamheterna. Men den juridiska möjligheten att ställa ledamöter till svars ekonomiskt finns även när det gäller ledamöter i regionens olika nämnder och styrelser.
Nu handlar ju politikers ansvar inte bara om det rent juridiska ansvaret. Det handlar i mina ögon mer om ansvaret att, inför medborgare och skattebetalare, göra Gotland till en bra plats att leva på. Jag ser exempelvis ingen större skillnad på det ansvar som krävs av ledamöterna i Gotlandshems styrelse jämfört med ledamöterna i tekniska nämnden. Eller för den del vilken kompetens som krävs för att utöva de olika uppdragen. Bägge instanserna ska besluta om nybyggnation och förvaltning av fastigheter.
Den stora skillnaden är att uppdraget i tekniska nämnden är större rent ekonomiskt och dessutom mer komplext än att sitta i styrelsen för Gotlandshem. Tekniska nämndens ledamöter har ansvar för ett fastighetsbestånd som är värt dubbelt så mycket som Gotlandshems fastigheter. Medan Gotlandshems fastigheter och planerade nybyggen till absolut största delen består av bostäder, har tekniska nämndens ledamöter ansvar för nybyggnation och förvaltning av allt från kryssningskajen till förskolor.
Tekniska nämndens ledamöter ska dessutom ta beslut i andra frågor exempelvis öns VA och sophantering. Som ni förstår fattar jag ännu inte varför Bofride fortsätter framhärda att politikerna i Gotlandshems styrelse ska ersättas av proffs.
Jag ser kampanjen som ett demokratiskt problem då Bofrides generella ifrågasättande av politikers kompetens riskerar att spä på misstron mot politiker.