När jag i måndags benämnde det som händer i Gotlandshem som en såpa försökte jag vara lite vass. Föga kunde jag då ana att det hela skulle utvecklas till något som inte ens den värst skruvade TV-såpan skulle ha innehållit. Jag tänker på den TV-serie jag själv såg för en massa herrans år sedan. Den hette Soap i orginal och Lödder på Svenska och var en så kallad sitcom som drev med de riktiga såporna. Deras så kallade cliffhangers, det vill säga spännande frågor som hänger i luften när avsnittet avslutas, var extremt skruvade. Men frågan är om inte deras cliffhangers överträffas av det som nu händer i Gotlandshem. Vad har egentligen hänt? Har Gotlandshems vd Elisabeth Kalkhäll sagt upp sig själv eller inte? Har bolagets ordförande Roger Wärn gjort en uppgörelse som han står för eller inte? Var övriga styrelsen informerad och om vad är de informerade om? Har Moderaterna verkligen förtroende för Wärn som ordförande för Gotlandshem och för hur länge? Så kallade cliffhangers finns det gått om och frågan är vad som händer i morgon.
Det verkar också som om regionens styrande politiker i alliansens spela pingpong med ansvaret de har som ägare. Wärns moderata partikamrat Jesper Skalberg Karlsson bedyrar att hans förtroende för Wärn är ograverat och menar att såpan inte handlar om bolagets bästa utan om partipolitik. Att samtliga ordinarie styrelseledamöter, inklusive tre centerpartister, meddelat att deras förtroende för Wärn som ordförande är slut verkar inte Skalberg Karlsson reflektera över. Eller pågår det nu ett öppet krig inom den styrande alliansen? Han bollar i alla fall över ansvaret på ägaren, det vill säga Eva Nypelius som är regionens ägarrepresentant i bolaget.
Eva Nypelius verkar inte heller se någon fara med de herrelösa allmännyttiga bolaget och bollar i sin tur över ansvaret till Moderaterna, då det enligt henne är deras ansvar att besätta ordförandeposten enligt den uppgörelse som gjordes efter valet.
Just nu är Gotlandshem ett bolag utan både vd och fungerande styrelse samtidigt den politiska ledningen spelar pingpong med ansvaret. Det är den verkligheten som Bo Dahllöf kommer att möta när han träder in på arenan på måndag, om han nu inte ångra sig när sanningen uppenbarar sig för honom.