"För att undvika kortsiktiga besparingar som vi upplevt under de rödgrönas styre måste regionens ekonomi bli stabil och långsiktigt hållbar.” Så beskrev Centerpartiet den budget som Alliansen föreslog skulle gälla för 2020 här på Gotland. Ett förslag som gick igenom beslutsprocessen i det närmaste ograverad. Den innebar att regionen skulle spara 60 miljoner kronor under 2020 och sammanlagt 200 miljoner under en treårsperiod. Av de 60 miljonerna fick socialnämnden, SON, ett sparbeting på 13 miljoner kronor under 2020 där 10 miljoner lagts på äldreomsorgen.
I en interpellation skriven i februari, som på grund av corona inte kunnat tas upp förrän till gårdagens Regionfullmäktige, ställer Håkan Ericsson (S) frågor om de besparingarna inom äldreomsorgen till socialnämndens ordförande, Rolf Öström (M), följande: ”Varför har varken alliansen eller förvaltningen lämnat tydliga konsekvensbeskrivningar av hur en minskning av 10 miljoner slår mot de äldre och personalen på de regiondrivna särskilda boendena?”
Svaret från Öström är anmärkningsvärt. Det behövs ingen konsekvensbeskrivning då besparingarna inte ger några konsekvenser. Besparingarna har nämligen gjorts utan vare sig kortsiktigt eller långsiktig påverkan på verksamheten. De har uppkommit av en slump i form av minskade utgifter då beläggningen på ett av de privata boendena som regionen har avtal med blivit mindre än det budgeterats för. Knappast ett effektivt sätt att göra regionens ekonomi stabil och långsiktigt hållbar.
Upplevelsen som Centerpartiet ger uttryck för i sin beskrivning av besparingarna under den rödgröna regimen stämmer föga med den utvärdering av besparingsprogrammet för 2017-2019 som Arkwright gjort. Där står det tydlig att omkring 85 procent av besparingarna genomfördes eller var på gång att genomföras. I det material som budgetberedningen hade att tillgå inför arbetet med 2020 års budget finns en beskrivning av Arkwright rapporten som är mycket betydelsefull. ”Utifrån rapporten kan konstateras att det grepp som togs att införa ett besparingsprogram över tre år med tydliga förväntningar på varje nämnd har varit framgångsrikt.”
Ska man bespara för att ekonomin ska bli både stabil och långsiktigt hållbar är det mest effektivt om det även finns en plan. Det hade exempelvis varit bra om SON hade haft en plan för att på sikt spara på ett hållbart sätt. Att använda en tillfällig chans att spara 10 miljoner ger ingen stabil och hållbar ekonomi. Kostnaderna är ju tillbaka 2021.
Vi kunde också se hur de alliansstyrda nämnderna var på väg mot ett rekordunderskott på 119 miljoner kronor när prognosen för delår 1 redovisades i våras. Vi gotlänningar ska visa evig tacksamhet till den socialdemokratiskt ledda regeringen som, rent ut sagt, gödslat pengar över kommuner och regioner. Orsaken är som ni alla vet coronapandemin. Men den räddande ängeln, i form av regeringens coronapaket, är inte heller något som kan ses som någon långsiktig lösning, även om paketen ser ut att rädda regionens bokslut 2020.
Jag ser inte heller att den budget som alliansen och Sverigedemokraterna röstade för i regionstyrelsen under förra veckans möte ger någon långsiktig och hållbar ekonomi. Den enda nämnden som får en riktig besparing är barn- och utbildningsnämnden, BUN. Resterande nämnder får mer i tillskott än i besparing. Något som jag knappast ser som ett långsiktigt och hållbart sparande. Det blir också spännande att följa hur besparingen i BUN ska fullföljas. Där fanns det faktiskt en långsiktig plan i och med den skolutredning som nu diskuteras för fullt. Men om man får tro de uttalanden som en majoritet av partierna nu gjort blir det knappast någon besparing i slutändan. Utredningens förslag som innebär att ett flertal skolor skulle läggas ner har ju som bekant mött ett stort motstånd. Så någon stabil och långsiktigt hållbar ekonomisk styrning från alliansens sida får man kika långt efter.