I januari dömdes en 25-årig man till åtta års fängelse för grov våldtäkt och grov sexuell kränkning, på fyra äldre kvinnor som han var anställd att ta hand om. Det är vidrigt att läsa om hur en av kvinnorna funderat på vem hon skulle larma, då under våldtäkten, bara för att inse att larmknappen går till hemtjänstföretaget som i sin tur skulle kontakta den man som var i färd att förgripa sig på henne. Den känslan av vanmakt är svår att greppa. Nu har samma sak hänt i Umeå, där en man sitter häktad för våldtäkt och sexuella övergrepp mot åtminstone fyra kvinnor som han skulle vårda (SVT 30/4).
Och nog för att berättelserna om övergreppen är i sig tillräckligt vedervärdiga, men den nonchalans som dessa kvinnor bemötts med från kommun och hemtjänstföretag är sten på börda. I Uppsala gick Vera, 84, till tidningen för att berätta om vad som hänt henne (UNT 4/9-24). Hon beskriver hur hon varnat långt innan själva våldtäkten om mannens opassande beteende, men att hon inte fått gehör. Mannen togs till slut bort från listan på de som vårdade henne, men tilläts jobba kvar hos andra kvinnor. Och efter en tid kom han även tillbaka till Vera och kunde då genomföra våldtäkten.
Efter det att Vera berättat i media, kom det larm om minst fyra andra män som förgripit sig på äldre kvinnor i kommunen under hemtjänstens regi (UNT 12/9-24). Äldrenämnden i Uppsala fick gå.
I Umeå slog en kvinna larm om sexuella ofredanden redan i februari, men mannen fick fortsätta jobba kvar och besöka andra kvinnor. Kommunen gjorde varken Lex Sara-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO), eller någon polisanmälan. Detta eftersom kommunen inte är brottsoffret enligt kommunens talesperson. Men det är inte en rimlig hållning.
Rutinerna för hemtjänst behöver ses över i alla kommuner. Det första steget måste vara att anställda ska presentera ett utdrag ur belastningsregistret. Sedan behövs rutiner för att hantera anmälningar och uppföljning. Det måste finnas ett enkelt sätt för den äldre att få kontakt med organisationen. Polisanmälning av denna typen av brott borde vara en del i processen.
Kanske finns det även fog att införa en Lex Vera. En anmälningsskyldighet lik den i Lex Sara, men i stället för att det handlar om att vårdgivare måste anmäla till IVO om en patient i samband med sjukvård riskerat att drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom som för Lex Sara, skulle Lex Vera handla om att vårdgivare är skyldiga att anmäla om en så kallad ”brukare” inom hemtjänsten utsatts för sexuellt övergrepp eller våldtäkt.
Och sedan till de obekväma frågorna. Är det dags att exkludera män från att ta hand om försvarslösa äldre kvinnor inom hemtjänsten? Eller finns det en annan gemensam nämnare för dessa förövare utöver att de är män?
Det är inkräktande nog att ha en främmande person som kommer dagligen och ska utföra olika bestyr, äldre ska inte behöva känna skräck inför detta. De förtjänar att känna trygghet i sitt hem.