Planerna på att förändra Västerhejde skola har stött på patrull. Försvarsmakten är emot att nya skolbyggnader ska få ett positivt förhandsbesked
Försvarsmakten har n.aturligtvis ingenting emot just Västerhejde skola. Och jag gissar att vid Västerhejde skola har man heller inte så mycket emot Försvarsmaktens verksamhet på Gotland. Även om det ibland bullrar från skjutfältet och regementet, så är det ju inte ett ständigt förekommande oljud vi pratar om. Om man bara kunde komma överens om att samexistera så skulle det säkert vara möjligt.
På samma sätt förhåller det sig med de privata byggplaner som Försvarsmakten inskridit emot runt Tofta skjutfält. De som vill bygga är uppenbarligen inte alltför avigt inställda till att friden ibland störs av explosioner, skottsalvor och annat buller som kan genereras av militär verksamhet. De vet vad förutsättningarna är och de vill ändå bygga. Fick de en möjlighet att ingå ett avtal som gav dem möjlighet att bygga så länge Försvarsmakten samtidigt var garanterad att kunna fortsätta och utöka verksamheten på Tofta skjutfält så hade de förmodligen varit med på det.
Men denna möjlighet till samförstånd utanför bullerlagstiftning finns inte. Svensk lagstiftning på detta område är inte vad man kallar dispositiv. Sajten lagen.nu förklarar ”Dispositiv lag” på sin hemsida:
”En lag som kan avtalas bort eller åsidosättas och inte behöver följas.
En lag (eller en enskild bestämmelse i en lag) kan vara dispositiv. Detta är framförallt vanligt inom avtalsrätt i förhållanden mellan jämbördiga parter (mellan två fysiska personer eller mellan två juridiska personer). Dispositiva lagar kan stå tillbaka för såväl uttryckliga avtalsöverenskommelser såväl som sedvänja eller handelsbruk inom det aktuella området.”
Vad innebär det för Försvarsmakten och påverkansområdet kring Tofta skjutfält? Det innebär att varje ny bostad och varje ny eller utbyggd eller permanentad verksamhet som Försvarsmakten inte invänder emot senare kan komma att åberopas som argument mot Försvarsmaktens verksamhet när den ska prövas exempelvis för miljötillstånd.
Det är beklagligt när verksamheter som borde kunna samexistera ändå i praktiken riskerar att utesluta varandra. Vad detta innebär för Västerhejde skola är ännu oklart men Region Gotland gör nog klokt i att skaffa sig en plan B för hur skolorganisationen skulle kunna förändras på något annat sätt, i en situation där antalet skolelever på Gotland krymper. Det borde åtminstone underlätta för Regionen att hantera läget om planerna för Västerhejde skola blir ogenomförbara.