När jag köpte min elcykel så köpte jag också ett riktigt rejält och brytsäkert lås.
Låset är det enda jag har kvar nu. Den som behöver ett sådant får gärna köpa det. Men den ska veta att det finns gränser för hur mycket det skyddar.
Tjuven tog batteri och all elektronik. Han tog däck, fälgar och sadel och allting annat han kunde ta, från en plats överblickad av cirka 50 lägenheter. Allt som var kvar var i praktiken bara ramen, ordentligt fjättrad vid ett fast föremål. Men ramen tog försäkringsbolaget. Det var lika bra. Vad skulle jag med slaktad cykelram till?
Jag visste så klart att elcyklar är begärligt byte för tjuvaktiga. Det var därför jag normalt inte lämnade den ute och oövervakad. Men när jag en gång gjorde det, så straffade det sig omedelbart.
Så det överraskar inte när Helagotland rapporterar att cykelstölderna på Gotland ökade med 13,6 procent under 2024 jämfört med 2023. Och mörkertalet är sannolikt stort. Cykelstölderna under 2024 var många fler än de 293 som anmäldes. Ett offer för flera cykelstölder, konstaterar för Helagotland:
– Jag köpte en elcykel det första jag gjorde när jag kom till ön. Han som sålde den sa att ”du ska inte ha dyra grejer här på ön”. Och det visade ju sig stämma tyvärr.
Jo, jag har inte heller skaffat någon ny elcykel. Det har inte verkat meningsfullt att göra det, när användningen av den måste vara behäftad med omfattande restriktioner bara för att man inte ska bli av med den. Eller stora delar av den.
Kriminalitet har inte bara kostnader. Den förvränger vårt beteende och begränsar våra möjligheter. Gängkriminalitet är det värsta vi har att tampas med, men även så "vardaglig" kriminalitet som cykelstölder har stor effekt just på vår vardag.
Cykelstölder tillhör det som polisen kategoriserar som ”mängdbrott”. Polismyndigheten listar dem på sin hemsida:
”Det som inom polisen kallas för mängdbrott är brott som är vanligt förekommande, och där förundersökningen oftast leds av en polis. Av den totala mängden anmälda brott är ungefär tre fjärdedelar mängdbrott.
Brotten som räknas som mängdbrott är bland annat
• stöld till exempel av och ur bilar, cykelstöld och butiksstöld
• inbrott i bostad
• skadegörelse, till exempel klotter
• bedrägeri
• misshandel
• grov olovlig körning och rattfylleribrott”
Att något kallas för mängdbrott innebär ju uppenbarligen inte att det inte är allvarliga brott. Det är dessutom brott som ofta kan ha anknytning till den prioriterade kampen mot organiserad brottslighet. Det är oerhört viktigt att mängdbrotten bekämpas på ett effektivt sätt.
Tyvärr innebar Riksrevisionens granskning (RiR 2023:2) av polisens arbete mot mängdbrott tämligen betydande kritik. I presentationen av Granskningsrapporten på Riksrevisionens hemsida listas bristerna i polisens arbete med mängdbrott. Brister som får revisionen att dra slutsatsen att:
”Konsekvensen blir att den operativa nivån får en omfattande arbetsbelastning, som resulterar i bristande utredningsåtgärder. Detta riskerar i sin tur att leda till att brott som har förutsättningar att kunna utredas i stället blir liggande under så lång tid att de inte längre går att utreda, eftersom bevisningen har försvagats. En annan konsekvens kan vara att handläggningen avslutas utan att någon utredning inleds, trots att brotten skulle ha kunnat utredas vidare.”
Riksrevisionen ansåg då att läget var allvarligt. Det får förödande konsekvenser om det sprider sig en känsla bland medborgare och företag att de är hjälplösa offer för en kriminalitet som får härja alltför fritt. Förtroendet urholkas både för medmänniskorna och för rättsväsendet.
Riksrevisionens rapport har inte varit resultatlös. Polisen har ambitionen att bli bättre på att bekämpa den här typen av brottslighet. Det är viktigt att den ambitionen kan omsättas i goda resultat.