Flytta elever som begår grova brott

Ingen ska behöva gå i skolan med sin våldtäktsman. Varför ställer sig skolor på förövarens sida?

Brottsoffer måste värnas.

Brottsoffer måste värnas.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ledare2024-11-22 14:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Så har det hänt igen. Efter att ha blivit våldtagen tvingas 16-åriga Saga gå i samma skola som sin dömda förövare. Frågan har debatterats i över ett decennium, ändå tycks ingenting förändras. Att svensk skola fortfarande inte förmår ställa sig på brottsoffrets sida är ett av vuxenvärldens stora svek.

Sagas fall är långt ifrån unikt. I februari förra året våldtogs 11-årige Oscar på skolgården, och i maj samma år uppmärksammades ett liknande fall med en våldtagen flicka. De tre händelserna har en sak gemensamt: vid samtliga tillfällen hävdade skolan att våldtäktsmannen skulle gå kvar, och att det var eleven som utsatts för brott som skulle flytta på sig. Saga skulle äta lunch ensam, Oscar få undervisning i ett separat rum. Den sista flickan erbjöds flytta till en skola i en annan stad.

När den borgerliga regeringen skärpte skollagen 2011 infördes flera möjligheter att omplacera elever, både tillfälligt och permanent, ”om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero”. Man kan ju tycka att en våldtäkt mot en annan elev faller in under bristande trygghet, men lagen är uppenbarligen för snäv, exempelvis genom att fristående skolor inte kan göra permanenta omplaceringar.

Samtidigt pekar fallet i Lund 2017 då rektor och skolförvaltning vägrade flytta två pojkar som våldtagit en flicka, men sedan ändrade sig efter att saken uppmärksammats i media, att lagen visst kan ge utrymme för ett kraftfullt agerande. Nuvarande regering har valt att utreda frågan igen, men samtidigt som tiden går fortsätter rapporterna om brottsoffer som tvingas bort från sina skolor att komma. Det är oroväckande, särskilt då 12,5 procent av alla elever i årskurs nio uppger att de utsatts för fysiska sexualbrott under det senaste året (BRÅ 2024).

Det minsta man kan begära av skolan är att brott uppmärksammas, polisanmäls och att förövaren som huvudregel är den som stängs av eller omplaceras, inte den utsatta eleven. Tidigare utbildningsminister Jan Björklund (L) kommenterade fallet i Lund med orden: ”Flathet är det som alltför ofta kännetecknar skolledningars och kommuners agerande. Det behövs mer civilkurage. Man är konflikträdd”. En hård, men onekligen träffande beskrivning.

Vanliga invändningar mot att flytta förövare handlar om att det är brott som skett utanför skoltid eller organisatoriska problem i kommuner som kanske bara har en skola att erbjuda. Här bör lagen tydliggöras. Distansundervisning och möjligheter till samarbete över kommungränserna vid omplaceringar är två goda alternativ. Samtidigt måste varje rektor kliva fram och våga fatta beslut, även om det är obekvämt. Skolan ska aldrig stå på förövarens sida.

GA

Detta är en ledare från Gotlands Allehanda, som är oberoende moderat.