En fråga som tagits upp efter masskjutningen i Örebro gäller hur regelverken kring vapenlicens fungerar. Främst då hur olämpliga personer inte ska kunna få vapenlicens, men även hur de som en gång fått vapenlicens ska kunna bli av med den och därmed rätten att inneha vapen.
Jag är kritisk till att den frågan inte diskuterats flitigare innan dådet i Örebro då det genom åren rapporterats om jägare som skjutit både hästar och hundar i tron att det rört sig om det villebråd de varit på jakt efter.
Att licensen ifrågasätts efter liknande vådaskjutningar tar jag för givet, men de olyckorna kanske hade undvikits med ett regelverk som kräver att licensen prövas med jämna mellanrum.
När det dessutom handlar om vapen som laddas med ammunition som är betydligt dödligare än den ammunition som får lov att användas av militären borde kraven på lämplighet vara högre än de är i dag.
Militär ammunition får enligt krigets lagar inte göra större skada än nödvändigt medan jaktammunition ska minska risken för skadeskjutning och lidande genom att ge större skador och därmed en snabbare död. Något som säkert påverkat utgången av masskjutningen i Örebro.
I Sverige har vi i dag, enligt mina beräkningar och lågt räknat, omkring 450 000 personer med vapenlicens för jaktvapen. Jag har då räknat bort sportskyttar ur det underlag jag tagit fram som jag dessutom avrundat neråt med rätt god marginal för att inte överdriva antalet personer med vapenlicens för jaktvapen.
Det är 450 000 personer, 4,5 procent av landets befolkning som har licens att inneha vapen som är dödligare än militärens handeldvapen. Där borde vi ha tätare och bättre kontroller för att minska riskerna att personer som inte borde ha tillgång till vapen ändå har det.
Jag anser att sjukvårdens ansvar ska underlättas så personer som av medicinska skäl inte bör ha vapenlicens alltid ska anmälas och därefter prövas av Polisen som är ansvarig myndighet för utfärdande av vapenlicenser. I dag har läkare samma ansvar att anmäla olämpliga vapenlicensinnehavare till Polisen som de har när det gäller att rapportera olämpliga körkortsinnehavare till Transportstyrelsen.
Men jag tror att det finns läkare som drar sig för att anmäla sina patienter, oavsett om det gäller körkort eller vapenlicens, då det sätter läkaren i en knepig sits gentemot sin patient.
Både körkort och vapenlicens är något som många män ser som manliga attribut och att bli av med de attributen skadar deras manlighet. Och män med skadade egon kan bli våldsamma och kan utsätta läkaren och annan personal på vårdinrättningen för fara.
Anmälan till Polisen kan visserligen göras anonymt om det kan antas att fara uppkommer för den som gjort anmälan, men även om sekretessen skyddar anmälaren finns det risk att det ändå är rätt uppenbart vem som gjort den. Hur säkerheten för de sjukvårdsanställda ska kunna förbättras genom ett annat förfarande har jag däremot inget bra förslag på.
Trots att frågan om vapenlicensen aktualiserats genom dådet i Örebro så har den politiska debatten mest handlat om vilka vapen som ska vara tillåtna för jakt. Jag förstår den debatten och jag förstår att de vapentyper som nu ifrågasätts inte borde ingå i en jägares arsenal, men just den typ av vapen som nu diskuteras användes inte i Örebro.
Och en jägare som använder sina vapen med förnuft kan hantera även de vapen som nu diskuteras utan risk för andras liv och lem. Vilket de absolut flesta jägarna gör.
Det som borde diskuteras är hur vi kan undvika att personer som är en fara för både sig själva och andra ändå har rätt att inneha vapen.
Hur vi ändrar regelverken så att vi minimerar antalet olämpliga personer som har laglig tillgång till vapen som är dödligare än militärens.