I en artikel i GA kunde vi i torsdags läsa att Fortifikationsverket vill lägga beslag på en samfällighet på Faludden i Öja. Där finns några gamla strandbodar som varit i sockenbors ägo i århundraden.
Dan Svensson, ordförande i samfälligheten, ger inget utrymme för några tveksamheter: "Vi är emot allt, och kommer inte att gå med på något. Det har jag meddelat Lantmäteriet" säger han i artikeln.
Fortifikationsverket äger, förvaltar och utvecklar Sveriges försvarsfastigheter. Deras huvuduppdrag är att "bidra till ökad försvarsförmåga för ett tryggt och fritt Sverige". Verket disponerar redan del av marken på Faludden men anser sig nu behöva även samfällighetens mark. Som alltid när det har med försvaret att göra behövs inga förklaringar eller beskrivningar av varför man anser sig behöva just den marken. För att det är hemligt.
Det finns en rad olika scenarier för hur det hela kan utvecklas och i sista änden finns myndighetens möjlighet att tvångsinlösa fastigheten.
Jag är inte särskilt aktivistisk av mig men i det här fallet skulle jag allvarligt överväga att delta i en aktion för att stödja samfällighetsföreningens rätt till den mark deras släkt byggt, använt och ägt i alla tider.
Äganderätten kan inte bara utmanas av försvaret. Den svenske landsbygdsbons och ofta lantbrukarens äganderätt kan sättas ur spel om det finns en ovanlig lav eller fjäril som behöver skyddas. Eller när just den skog som man skött och brukat i generationer har skapat stora naturvärden som man plötsligt inte anses bemyndigad att fortsätta bruka och vårda.
Skogen ska skyddas genom reservatsbildningar och biotopskydd, har man tur får man ersättning för intrånget.
Vill man bygga till ett hus på sin gård inför ett generationsskifte kan det stoppas med hänsyn till att kulturlandskapet förändras för mycket om man bygger ett hus till i området.
Det var just ur denna mylla som Centerpartiet bildades en gång i tiden (1910) av bönder som ägde sina egna gårdar och kämpade för sin frihet.
I dag är partiet fortfarande ganska ensamt om att stå på markägarens sida och värna att de bygder som skapats av just dessa självägande bönder måste få fortsätta leva.
I dag finns inte så många bönder (eller centerpartister för den delen) kvar men än så länge bor många gotlänningar spridda över ön. För att det ska kunna fortsätta behövs fler som Dan Svensson. Var som Dan.
(I de lättkränktas tid är det bäst att tillägga att när vi talar om att "ta strid" menar vi naturligtvis inte fysiskt utan genom att använda demokratiska rättigheter.