Att eleverna – inte lärarna – ska bestämma undervisningen utformning och innehåll är ingen särskilt bra idé. Sådana tankar förknippar många av oss med det sena 60-talet eller tidiga 70-talet.
Men i de nu gällande regelverken har elevinflytandet faktiskt starkt stöd. I Skollagen står det att ”elever ska ges inflytande över utbildningen”. I den nya Läroplanen Lgr 22 står det att läraren ska se till ”att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll”. Det beskrivs också i läroplanerna att elever ska få vara med och forma utbildningen till exempel vad avser teman, skolböcker, utvärdering och prov.
Man skulle kunna tänka sig att sådana skrivningar ses som rester skolans mest progressiva år och inte får något större genomslag på undervisningen i dag. Men när tidskriften Ämnesläraren nyligen gjorde en undersökning svarade 70 procent av de svarande lärarna att de tyckte att elevinflytandet borde begränsas. 63 procent svarade att de upplevde att elevinflytandet över undervisningen ökat på senare år. Det verkar med andra ord vara ett problem i svensk skola att eleverna bestämmer för mycket över undervisningen.
Elevinflytandet måste därför begränsas. Anledningarna som kommer fram i Ämneslärarens reportage är flera. Den mest uppenbara är förstås att eleverna är just elever och inte vet vad det är som de ska lära sig. Det är läraren, inte eleven, som har överblicken som krävs för att bestämma hur undervisningen ska planeras, genomföras och bedömas. Elever föredrar gärna lustfyllda övningar, medan forskningen pekar på vikten av repetition och mer aktivt arbete för att ta till sig kunskaper.
Här finns en risk i skolvalets tid att det blir ett race mot botten när elever konkurrerar om att attrahera elever. Lagens krav på elevinflytande kan tas som intäkt för att ha roligare och billigare inslag i undervisningen i stället för dyrare lärarledd sådan. Det för klassrummet ofta skadliga kundperspektivet stärks med elevinflytandet.
Sist men inte minst menar många att elevinflytandet undergräver det lilla av lärarens profession som finns kvar. För vad är läraren till för om det är eleverna som ska bestämma över undervisningen.
Med allt detta sagt finns det förstås alltid plats för att lärare lyssnar på eleverna och anpassar undervisningen i möjlig mån efter olika intressen och trender. Men det sker då på lärarens initiativ och med lärarens yrkeskunskaper som garanti för att undervisningen håller god nivå. Så har bra lärare gjort i alla tider.
Det pågår utredningar som ser över de nuvarande regelverken. Det klokaste vore om elevinflytandet tonades ned, till förmån för att läraren har ansvaret för undervisningen och för ordningen i klassrummet.