Vårdcentraler, brandstationer och annan kommunal/regional service är alltid tuff att lägga ner. Det blir ofta ett mycket hårt tryck på de beslutande politikerna som ibland väljer att vika sig för trycket. Men oftast har politikerna så bra underlag att besluten tas på goda grunder.
Men när det gäller skolnedläggningar är trycket enormt. Det blir så pass hårt att en enda skolnedläggning kan vara orsaken till ett maktskifte vid nästa val.
Därför är det av yttersta vikt att politiken är enig när viktiga strategiska beslut angående skolorganisationen ska tas. För de besluten måste tas med ojämna mellanrum.
I samband med den skolorganisationsutredning som drogs i gång av och under det förra alliansstyret skrev jag samma sak och hänvisade till den stora utredning som gjordes i Västervik under min tid där. Där och då lades ett antal skolor på landsbygden ner av en enig politikerkår. Utredningen man utgick från var tydlig med att skolorganisationen behövdes förändras, både för elevernas skull som för kommunens ekonomi. Men det krävdes stort mod från politikerna att stå på sig då protesterna var kraftiga.
I Vimmerby tog det 2015 en annan väg när majoriteten bestående av S och M såg sig tvingade att föreslå nedläggning av fyra skolor och en förskola. Detta mot en relativt tung opposition bestående av fyra partier, C, MP, KD och V). Efter tuffa förhandlingar med oppositionen lades ett förslag fram som innebar nedläggning av två skolor och en förskola, samtliga på landsbygd. Även detta mot oppositionens vilja. Kritiken var massiv.
Föräldrar och boende i de mindre samhällen som skulle förlora sina skolor krävde en folkomröstning. Något som oppositionen eldade på. Folkomröstningen genomfördes och över 80 procent sa nej till nedläggningen. Politikerna i majoriteten valde att följa folkomröstningen utslag och skolorna blev kvar, vilket då ökade kommunens kostnad med 6,5 miljoner kronor jämfört med om de lagts ner. Pengar som då måste tas från andra delar av kommunens budget.
Trots att S och M följde folkomröstningens utslag S över 13 procentenheter och M över 6 procentenheter i valet 2018.
Nu landade den stora gotländska skolutredningen i papperskorgen då en majoritet av de gotländska partierna inte såg sig manade att följa förvaltningens välgjorda utredning och förslag, och vi ser nu delvis de problem som det medför i dagens skolorganisation.
Nu är det dags igen. Fakta visar att elevunderlaget kommer att minska och att regionens skolor i Visby är för många utifrån prognosen. Barn och utbildningsnämnden gav därför förvaltningen i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan vilken BUN:s arbetsutskott tog i dagarna beslutet att gå vidare med till nämnden. Förvaltningens förslag innebär att Polhemskolan i Visby kan komma att läggas ner.
Men trycket från föräldrar och anhöriga till eleverna är stort.
Som jag beskrev i en tidigare ledare är det regionens skolorganisation som måste vara flexibel. För de privata skolorna råder marknaden, samtidigt som regionen måste ta höjd för den variation som elevantalet innebär. Det är ett stort och svårt pussel de har att hantera. Om en skola läggs ner måste de skolor som är kvar kunna ta emot eleverna. Den byggnad som lämnas kommer kosta regionen pengar om den inte kan nyttjas av annan verksamhet. I det här läget kan regionen inte ta hänsyn till vilken skola som är ”bäst” eller sämst, utan att pusslet går ihop på bästa sätt.
Fakta visar att elevunderlaget kommer att minska rätt dramatiskt. Något måste göras och det måste göras så bra som möjligt utifrån de pusselbitar som finns att hantera.
Det är i sig inget enkelt pussel att lägga, men det måste göras, även om våra politiker helst vill ta enkla och populära beslut. Därför är det bäst om politikerna står enade, för en skolnedläggning är det svåraste beslutet en kommunpolitiker kan ta.