Jag kunde först inte peka på vad det var men känslan av upprymdhet var välkommen. Jag diskuterade med en okänd person i en tråd på Facebook i ett ämne där vi verkligen inte tyckte likadant. Jag kände inte till personen men upptäckte mig sitta och vänta på hennes nästa inlägg, nyfiken på hennes argument.
Till sist insåg jag vad det var som gjorde mig så glad. Vi förde en saklig debatt, respekterade att vi tyckte olika men hade en respektfull ton, bemötte sakargument utan att bygga halmgubbar och förstod efter en stund varandra mycket bättre även om ingen av oss hade ändrat åsikt.
Tänk vad härligt det är med såna diskussioner.
Lika ohärligt är det när någon ger sig ut för att skriva replik på en text men inte bemöter ett enda sakargument, avfärdar skribenten som okunnig och ger en bild av att denne ska ha skrivit en helt annan text än den man faktiskt skrev.
David Lindvall är politiker, självklart har han ett syfte att upprätthålla en bild som gör hans politiska lösningar rimliga och relevanta. Men när han nu ägnar en halv sida åt att bemöta min ledare om hans och Åsa Linderborgs analyser om orsakerna till Sverigedemokraternas ökning skulle man ju önska att åtminstone ledarens huvudpoäng med något ord kunde ha kommenterats.
Istället påstår David Lindvall att jag försöker ” fäkta bort att SD suger väljare från högern med att ”det parti som läcker allra minst till SD är Centerpartiet ”.
Sedan detta klarsynta omdöme: ” faktaburen analys inte är ett vanligt förekommande inslag på Gotlänningens ledarsida ”.
Utifrån hans egen analys antar jag att han menar att fakta bör hämtas från Socialdemokraternas rullor.
Här gör vi lite olika, det erkänner jag gärna.
David Lindvalls, och många andras, enda förklaring till SD:s ökning är att Alliansens politik medvetet har skapat större klyftor, högre arbetslöshet och inte minst en tydlig signal till folk att de är värdelösa och att det är deras eget fel att de är sjuka och arbetslösa.
Till och med David Lindvall måste erkänna att det finns statistik och jämförelser från oberoende källor som visar på en helt annan verklighet. Sen kan han säga att de har fel, men att förneka dess existens är föga framgångsrikt.
Jag menar att denna bild, så enträget uppmålad av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, LO och ABF, har bidragit till att människor tappat tron på politiken och vänt sig till SD i ren protest.
Alldeles oavsett att var tredje ny SD-väljare kommer från Moderaterna (29 procent).
De andra har bevisligen kommit från andra partier, inte minst Socialdemokraterna (16 procent). Att påpeka att allra minst strömmar går från Centerpartiet (2 procent) är relevant när David Lindvall vill göra Alliansen till ett parti istället för fyra.
Och inte minst när man som en annan GF-skribent, Ingrid Thunegard, påstår att det är Centerpartiets ”svek mot landsbygden” som gör att SD ökar.
Fakta är bra att ha för att styrka sin egen tes, men om man kallar alla fakta som inte gör det för lögn, då kan det möjligen ge guldstjärna i partiboken men det löser inga problem.