Ett exempel är Svenska Dagbladets ledarsida som nyligen skrev om den ”känsla av bitterhet som följer av att människor på landsbygden inte känner sig respekterade av staden, och ignorerade av politiken (27/2).
Texten redovisar att vargjakt har tydliga stads- och landsbygdsdimensioner och att det spelar större roll var man bor än var man vuxit upp. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna drar främst väljare på landsbygd medan storstadsväljare väljer mer kollektivistiska partier. Sambandet mellan minskad tillgång till minskad samhällsservice och stöd för SD i riksdagsvalet 2022 lyfts fram.
Det påpekas också att Sveriges största antietablissemangsparti, Sverigedemokraterna, har sitt starkaste stöd utanför storstäderna kan tolkas som ett uttryck för polarisering. Texten avslutas med att ”det finns goda skäl för både stat och politik att beakta frågan hur man egentligen håller samman landet Sverige.”
Det här är egentligen inte en jättesvår fråga. I grunden handlar det om en konflikt mellan centralstyrning och individuell frihet. När politiken tar en allt större plats i människors liv blir den också mer påträngande – till slut ett hinder – för de som lever utanför de urbana normerna. När politiken styrs av normer och normen formas av staden tvingas de som står utanför anpassa sig efter lagar och regler som är skapade för en verklighet som ofta inte är deras.
Som tur är, är klyftan inte oöverstiglig. Borgerliga partier, som traditionellt värnar individens frihet, har en unik möjlighet att överbrygga klyftan genom att fokusera på det som förenar snarare än det som splittrar. Denna konflikt kan kollektivistiska partier aldrig lösa, bara förstärka.
Här är bilen ett bra exempel. För den som lever i en storstad kan förbud mot fossildrivna bilar eller till och med förbud mot alla bilar, kollektivtrafiksatsningar och höga bränslekostnader fungera. För den som bor på landsbygden kan samma regler däremot vara en ekonomisk börda så stor att den blir ett reellt hinder för en fungerande vardag. När vad som är oumbärligt för många på landsbygden ses som en onödig lyx för politikerna i stan är en känsla av främlingskap och frustration på landsbygden ofrånkomlig.
En framgångsrik politik detaljstyr därför inte, utan håller sig till det grundläggande – vägar, sjukvård, skolor och elförsörjning. Det är frågor som både stadsbor och landsbygdsbor kan enas kring, och som påverkar alla oavsett var man bor. Genom att sedan låta människor själva bestämma hur de vill leva sina liv, snarare än att styra dem genom regler och skatter, skapas en politik för hela landet.
Frihet är den stora utjämnaren. Partier som tar individens rätt att forma sitt eget liv på allvar behöver inte göra stora anpassningar för att vinna väljare i både stad och på landsbygd. Det räcker att fokusera på det vi alla behöver. Resten kan människor klara själva, utan politikens klåfingrighet.