Dagbarnvårdare, som brukar kallas dagmammor i dagligt tal, är en barnomsorgsform som jag tycker borde vara ett bra komplement till förskolor. Det är ett alternativ både för familjerna och för dem som tillhandahåller omsorgen. Varför ska all barnomsorg vara stöpt i samma form? Många föredrar en mer småskalig verksamhet med färre barn i en hemlik miljö.
Dessutom kan dagbarnvårdare tillhandahålla barnomsorg i glesbygd, där det inte finns underlag för en förskola, så att resvägarna kan bli kortare för glesbygdens föräldrar.
Dagbarnvårdare är dock något som Region Gotland framgångsrikt fasat ut ur sin egen barnomsorg. Det finns dock dagbarnvårdare i privat regi på ön fortfarande.
Men det är inte bara Region Gotland som bekämpar denna barnomsorgsform. Det sker även på nationell nivå. Därifrån kommer nu ett hot som kan utradera dagmammorna som ett alternativ.
År 2018 tillsattes utredningen om fritidshem och pedagogisk omsorg, som presenterade sitt betänkande i fjol somras. Betänkandet innehöll ett förslag om totalt förbud mot så kallad "pedagogisk omsorg", vilket omfattar privata omsorgsformer där dagbarnvårdare är inkluderade.
Så långt går nu inte regeringens förslag till regelförändringar. Inte på pappret. Men man vill införa ett regelverk som definitivt gör det svårt för dagbarnvårdare att fortsätta existera. Bland annat ska kraven på verksamheten "utformas på ett sätt som liknar det som gäller för förskolan”. Även dagbarnvårdare ska förbereda barnen för skolan. Det är som om tanken är att införa skolplikt även för ungar som är fem år och yngre. God omsorg om barnen får inte vara nog.
Men det finns inget krav på att överhuvudtaget nyttja barnomsorgen. Varför ska verksamheten då berövas all pluralism? Varför ska de som inte vill ha sina på förskola, men som vill ha barnomsorg, fråntas alla möjligheter att hitta något som passar dem bättre? I en verksamhet som kan fungera väl och fylla sitt syfte utan att nödvändigtvis pådyvlas en stor organisations rigida regelverk om kompetensutveckling, verksamhetsplanering och systematiskt kvalitetsarbete.
Regeringen har gott om verkliga problem som den borde koncentrera sig på, istället för att likrikta all barnomsorg inom ett regelverk som är så snävt att alternativen tvingas avskaffa sig själva. Tyvärr är dagmammorna redan en företeelse som på politisk väg har marginaliserats, Sverige behöver egentligen fler av dem, och de borde absolut inte bli färre än vad de redan är.