Jag hade en period – en fas, om ni så vill – då jag följde några olika tv-program om människor och deras glädjeämnen och vedermödor när de försökte bygga sina drömmar. Antingen i hemlandet eller utomlands gav de sig in i projekt som ofta krävde mer mod och arbete än de insåg från början. Det var väl en slags eskapism, en verklighetsflykt genom ombud, från min sida. Det gick över, antagligen när jag tröttnade på andras självpåtagna lyxproblem.
Trots att det är över ett decennium sedan minns jag ändå ett par från Storbritannien som hade trasslat in sig i ett vådligt renoverings- och ombyggnadsprojekt i Italien, där man hade ett mycket besynnerligt bygglovsförfarande. Att söka och invänta bygglov var definitivt inte att tänka på. Byråkratin var alltför förstelnad för det. Här gällde det att bygga första och fråga sedan och hoppas på det bästa när myndigheterna var tionde år godkände (eller inte) gjorde byggen i efterhand. Mot en rejäl avgift. Jag går inte ed på att det är en i alla delar korrekt beskrivning av verkligheten, men det var så det framställdes.
Jag tänker på detta när jag läser P4 Gotlands och GA:s rapportering om Region Gotlands krav på Rute Stenugnsbageri. Ägarna till bageriet krävs på byggsanktionsavgifter om över 370 000 kronor för stugor med mera som byggts (och i ett fall rivits) utan lov, men fått bygglov eller tillstånd i efterhand. Avgifterna har överklagats då ägarna anser att myndighetsbehandlingen varit alltför passiv och långsam.
Jo, bygglovshanteringen är i många fall för långsam. Men jag vill samtidigt inte att vi ska hamna i vad man skulle kunna kalla en italiensk situation där man bygger först och frågar sedan. Då skyddas inte de värden som ett bygglovsförfarande ska skydda. Det vore dessutom en praktik som skulle innebära en mycket stor osäkerhet om vad man vågar och inte vågar göra även för dem som vill bygga. Det riskerar egentligen att bli mycket kostsamt för alla parter. Så bygger man inte ett rättssamhälle med stabila spelregler.
Sverige har tidigare kännetecknats av en förhållandevis effektiv, oväldig och välfungerande myndighetsutövning. Det är ett lyckligt tillstånd som måste återupprättas. Myndighetsbeslut blir inte bättre för att de tar lång tid. Och om allt fler börjar behandla myndighetsprövningen som ett rundningsmärke så kommer det verkligen att leda till en negativ utveckling.