Nyligen uppdagades det att marken vid Södervärnskolan var betydligt mer förorenad än man tidigare haft kännedom om.
Av handlingarna till Tekniska nämnden kan vi anta att den förorenade jorden kommit dit som någon form av utfyllnad. Frågan när marken kring Södervärnskolan fylldes ut är inte heller enkel om man inte har den direkta kunskapen.
Södervärnskolan invigdes 1905 så själva huvudbyggnaden är från början av förra seklet och mycket har hänt under de år som gått sen dess. Oavsett när det hände och vem som ansvarade för utfyllnaden står regionen där i dag med ett krav på en sanering som beräknas kosta 12 miljoner kronor.
Det är naturligtvis illa med förorenad mark, och riktigt illa när det är en skolgård som är förorenad, men bra att föroreningarna tas bort.
Dessvärre vet vi att marken vid Södervärnskolan inte är den enda platsen i Visby som blivit förorenad genom åren.
Vi har tidigare kunnat läsa om marken på fastigheten där Renokiosken fanns för många år sedan, som regionen under många år sanerat och som nu ska vara fri från föroreningar.
Vi har även kunnat ta del av de föroreningar som finns i marken vid villaområdet på Furulund, men det stannar inte där.
I en artikel från 2022 på Helagotland får vi veta att Länsstyrelsen har kartlagt 1022 förorenade platser på Gotland. I artikeln får vi också veta att 107 av dem hamnar i riskklass 1. Det vill säga att föroreningarna är så pass allvarliga att det finns en mycket hög risk för hälsa och miljö.
Vi har genom åren varit elaka mot vår natur. Verksamheter av olika slag har sen mycket lång tid tillbaka spridit giftiga ämnen lite hur som helst. Allt från brädgårdarnas kreosotimpregnering till kemtvättens ämnen som renar våra kläder men smutsar ner i naturen.
Vi har visserligen lärt oss hantera de giftiga ämnena bättre och i dag ska det inte vara någon fara att lämna kläderna till öns olika tvätterier, eller köpa impregnerat virke.
Inte heller andra verksamheter ska i dag vara någon fara, och då tänker jag exempelvis på bensinmackar och liknande, där säkerheten för både människor och miljö ska hålla an hög nivå.
Många av de farliga ämnen som användes förr är dessutom utbytta mot mer miljövänliga alternativ.
Nu är det inte bara gamla privata verksamheter som smutsat ner i vår natur, även de gamla kommunerna har släng grejer lite hur som helst, för på den tiden var vi ju inte så noga med vad vi kastade.
Många av de platser/soptippar där vi genom åren dumpat sopor har också blivit förorenade.
Nu har regionen under lång tid lagt ner både tid och resurser på att säkra öns gamla tippar från att sprida de farliga ämnena som ligger begravda under en yta av grönt gräs, men än återstår några, om jag är rätt informerad.
Så det pågår ett arbete med att sanera eller minska riskerna för spridning av farliga ämnen. Men det går långsamt och regelverken är uppenbarligen inte heller anpassade för att snabbt kunna minska spridning av farliga ämnen.
Ta Gotlands mest förorenade plats som exempel. Södervägs brädgård i Vall. I en annan artikel från 2022 på Helagotland kan vi läsa att den gamla brädgården haft högsta riskklass i över 20 år. Ändå har inget mer hänt än ett antal undersökningar som alla visat på höga halter av kreosot.
Det visar om inte annat att den svenska miljölagstiftningen inte håller för dagen krav. Det borde vara självklart att alla de platser som är förorenade sanerades på lämpligaste sätt och så fort som möjligt.
I Vall är det fortfarande stor risk att mer vatten blir förorenat av kreosot, och jag kan inte förstå varför det får fortgå dag efter dag medan myndigheterna bara undersöker. En giftfri natur borde vara en prioriterad fråga och när vi riskerar att förgifta det lilla grundvatten vi har kvar borde saneringen ske direkt.
Jag behöver väl inte nämna skandalen på Hästnäs som ett färskt exempel på ett byråkratiskt misslyckande där den förorenade vägen läcker ut gifter medan myndigheterna vänder papper.
Hästnäs, Södervärnskolan och Vall är några exempel på ställen som vi människor har förorenat, men de är inte de enda.
För på Gotland finns det gott om förorenade platser.