Jaha, då vet vi när Moderaterna ska välja sig en ny partiledare. Det ska ske vid en extra partistämma 7 mars, om fem och en halv månad. Det är ett väldigt exakt besked. Men fortfarande vet vi inte så mycket om hur det faktiskt ska gå till. Ja, vi vet att det finns en valberedning och att den har en ordförande som heter Lars-Ingvar Ljungman och är från Vellinge i Skåne. Men det säger egentligen inte så mycket om själva processen.
Sveriges Television har pratat med partisekreteraren Kent Persson. Han vet inte heller. Men han säger sig inte kunna lova att det kommer att bli en öppen nomineringsprocess som liknar den som Centerpartiet hade. Till Svenska Dagbladet säger han att det finns tid för valberedningen att ”göra ett gediget jobb”.
Vi vet hur det brukar se ut när partiernas valberedningar ”gör ett gediget jobb”. Det huffas och puffas bakom stängda dörrar, i det fördolda smids ränker och vävs samförstånd. Till slut bolmar den vita röken från partihögkvarterets skorsten och ut kommer valberedningens ordförande med ett förslag som alla tycker är väldigt bra. Även om vissa leenden är mer ansträngda än andra. Ingen som är intresserad av uppdrag anmäler avvikande mening och partistämman kan bekräfta valet med en stående ovation.
Samtidigt leds partiets officiella valanalys av riksdagsmannen och partistyrelseledamoten Hans Wallmark. Det är naturligtvis ett viktigt jobb. Men denna analys ersätter ju inte en intern demokratisk debatt och process om hur partiets framtid nu ska gestalta sig.
Det är inte så här jag vill att det ska gå till. Om Moderaterna ska ha någon som helst rätt att kalla sig ”nya” så kan man inte utse en ny partiledare i en process som är nästan identisk med dem som ledde till att först Håkan Juholt och sedan Stefan Löfven blev partiledare för Socialdemokraterna.
Den process som Centerpartiet genomgick när Annie Lööf valdes, var ett föredöme. Att Annie Lööf hade genomgått denna öppna process var också ett stöd för henne så länge hon själv och Centerpartiet hade problem med opinionen. Och det sätt hon valdes på bidrog därmed också till hennes och partiets återhämtning i valrörelsen och det relativt goda valresultatet. Nu framstår Annie Lööf som borgerlighetens starkaste företrädare.