Rapporten jämför bland annat avgifter för sophämtning, vatten och avlopp, el och fjärrvärme, och syftar till att belysa prisskillnader och väcka debatt om hushållens kostnader. Ett av de tydligaste beskeden i årets rapport är att elnätsavgifterna rusar. I snitt väntas höjningar på elva procent – men på vissa håll handlar det om uppemot 30 procent.
Redan i fjol påpekade Sten Lindgren, styrelseledamot i Småföretagarnas Riksförbund, och Bengt Ekenstierna, industriell rådgivare med bakgrund inom energibranschen, att ansvarig myndighet, Energimarknadsinspektionen, brister i sin tillsyn. De pekade bland annat på att myndigheten ”har accepterat att intäktsramarna för de svenska elnätsbolagen de kommande fyra åren höjs med 100 miljarder kronor – en ökning med 35 procent”. ”Myndigheten tycks ha lagt ner arbetet med att värna elkundernas intresse”, konstaterade de.
Företrädare för Nils Holgerssongruppen resonerar i liknande termer – företagen höjer avgifterna för att de tillåts göra det. ”Det är uppenbart att elnätsföretagen försöker använda det ökade utrymmet till fullo”, säger Rikard Silverfur, ordförande för Nils Holgerssongruppen. Han fortsätter: ”Det är tydligt att 2025 blir ett nytt rekordår för elnätsavgifterna. Även tidigare lågprisområden genomför nu omfattande höjningar. Det tyder på en bred trend att justera upp avgifterna oavsett lokala förutsättningar”.
Det finns substans i kritiken. På många håll är elnätsavgifterna en orimligt stor del av elräkningen. Och konsumenterna kan inget göra. Till skillnad från elleverantör kan du inte byta elnätsleverantör. Du är hänvisad till den som äger elnätet där du bor, och kan således inte konkurrensutsätta nätägaren.
För att skydda konsumenterna på denna monopolmarknad ska Energimarknadsinspektionen reglera elnätsföretagens intäkter från elnätsavgifterna. Vilket uppenbarligen inte fungerar.
Problemet med ett monopol utan reell prispress förstärks alltså av en tillsynsmyndighet som inte tycks sätta stopp. Och när myndigheten inte sköter sig måste lagstiftaren träda in. Det går givetvis inte att avskaffa elnätsmonopolet, men det går alldeles uppenbart att reglera bättre. Lagstiftningen måste bli tydligare och tillsynen effektivare.
För lagstiftarens intentioner är att säkerställa rimlig avkastning och skälig elnätsavgift. Ingen vill se sin enda elnätsleverantör gå omkull, men elnätsavgifterna slutade vara skäliga för länge sedan. Därför måste regeringen träda in och säkerställa att de fasta avgifterna speglar de verkliga kostnaderna. Staten ska inte hjälpa till att göra fasta avgifter på en monopolmarknad till en vinstmaskin.