USAs president Donald Trump står inför utredning som kan leda till riksrätt. Han uppges i telefonsamtal med Ukrainas ledare ha krävt att sonen till den ledande demokratiske presidentkandidaten, Joe Biden, måste utredas för korruption i Ukraina, innan USA skulle släppa till mer pengar till ett land som befinner sig i krig med Trumps polare Putins Ryssland.
Trots det kan Trump klara sig, eftersom det krävs tvåtredjedels majoritet i senaten, där hans republikanska vänner har en svag majoritet. Detta visar att Trump är rädd för att inte återväljas. Och största hotet mot detta är Obamas före detta vicepresident.
Biden leder i nationella undersökningar det demokratiska presidentracet, även om den främsta motkandidaten senatorn Elizabeth Warren närmat sig. Hon är ”bara” 70 år gammal, jämfört med Bidens snart 77 och Trumps 73.
Biden har en lång karriär i USA:s ledning bakom sig, vilket inte enbart är positivt utan också innehåller en rad i efterhand komprometterande beslut. Hans ålder verkar nu ta ut sin rätt, med massor av felsägningar. Hans sons engagemang i Ukraina försvagar hans position.
Warrens styrka är att ha ett progressivt, kanske ibland för progressivt, program på alla viktiga områden inklusive miljön. Hon delar Bernie Sanders förslag om heltäckande sjukvårdssystem a la Sverige, vilket kan bli för dyrbart för USA som redan plågas av extremt höga kostnader för medicin och läkarlöner.
Hennes stora styrka är frågor kring konsumentskydd i hemmen och hushållens finanser. Det var på de områdena som hon blev USAs ledande juridiska expert. Hennes genombrott kom när hon med kolleger gick igenom konkursdata.
Forskarna med Warren i spetsen visade att det var sjukdom, skilsmässor eller arbetslöshet som knäckte ofta bräckliga medelklassfamiljers ekonomi. Tvärtemot att det var lättja och slöseri, som tidigare felaktigt dominerat debatten.
Men Warren har en rad svagheter. Hon har svårt att, till skillnad från Biden, attrahera arbetarklassen och minoriteter. Hennes roll som intellektuell Harvardprofessor ligger henne i fatet. Trots att hon älskades av sina studenter för sin förmåga att enkelt förklara svåra problem.
Till bilden hör också att hon till 47 års ålder, 1996, var republikan. Det var under eran när Reagan krossade arbetarklassens fackliga organisationer och via sänkta marginalskatter åt de rikaste bröt en trend mot minskade klyftor. Att en så begåvad universitetsprofessor så länge stödde en sådan politik kan inte ses som en ungdomssynd.