Det här är inte ens en isolationistisk amerikansk president. Det är en president som spelar demokratins – och USA:s – fiender i händerna.
I valrörelsen framkom att Donald Trump skulle kunna komma att dra ned på stödet till Ukraina för att sätta press på Europa att bidra mer. Det var en politik som låg i linje med vad tidigare amerikanska presidenter eftersträvat och som inte var helt ologisk. Inte minst i ljuset av att USA då kunde överföra resurser för att balansera Kina i Stillahavsområdet.
Men få kunde nog föreställa sig att den nya amerikanska administrationen abrupt skulle förblinda Ukraina genom att sluta att dela underrättelser med landet. Eller att Trump och hans vice president JD Vance skulle skälla ut Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj inför världspressens kameror i Vita huset. Framför allt hade nog ingen kunnat förutspå att Trump skulle ställa Ukraina i vanmakt inför fredsförhandlingarna, genom att på förhand deklarera att man inte kommer acceptera Ukraina som medlem i Nato.
Vi har också fått höra Trump tala om krigets fasor som om det inte fanns en tydlig angripare och en försvarare i konflikten. Han till och med lägger skulden på det överfallna Ukraina. Samtidigt har den nye amerikanske presidenten inte en enda gång kritiserat Vladimir Putin.
Trumps Ukrainapolitik har i sin kärna visat sig inte gå ut på att sätta press på Europa att bidra mer, utan på att få Ukraina att acceptera en fred som dikteras från Moskva. Om detta beror på att Trump är köpt av ryssarna, som vissa hävdar, eller att hans narcissiska personlighet tjusas av Putins styrka, som andra hävdar, spelar mindre roll. Effekten för oss i Europa är ändå densamma. Vi har hamnat i det tidigare otänkbara scenariot att en amerikansk president går i Moskvas ledband. Situationen att ha Trump i Vita huset är så absurd att den tar tid att sjunka in.
Så vad väntar i framtiden? Ett värsta scenario är att Trump försöker tvinga oss att ge upp vårt stöd till Ukraina. Vi vet att Trump söker ett snabbt slut på kriget för att säga att det var han som gav fred. Men villkoren kommer att dikteras av ryssarna, vilket knappast kommer att accepteras av ukrainarna, som får fortsatt stöd av europeiska stater.
I en sådan situation står dessa länder mellan Trump och hans mål, och påtryckningarna att upphöra med leveranser kommer inte att låta vänta på sig.
Det är inte omöjligt att just Sverige hamnar i skottlinjen. Vi är ett litet land som ändå ger betydande stöd till Ukraina. Den amerikanske presidenten skulle kunna hota med embargon eller avbrutna samarbeten. Vår egen försvarsförmåga är byggd på underrättelseutbyte med USA och vår försvarsindustri bygger på teknikutbyte. Tidigare skulle vi nog ha tänkt att vårt eget bidrag till USA:s kapacitet är så viktigt att ingen amerikansk president skulle vilja skada samarbetet. Men som vi har tvingats att inser under de senaste sju veckorna är det här inte en president som vill vare sig vårt eller USA:s bästa.