Testet genomförs på alla plan, från globalt till lokalt. Det testar oss som arbetsplatskollektiv, familjer och som individer.
Krisen har visat människans allra bästa sidor då vi hjälpt varandra, både kända och okända. Men den visar också våra sämsta sidor när folk agerar totalt egoistiskt för att gå före i vaccinköer, bokar upp flera platser, struntar i att avboka, och gnäller långa klagovisor om att man inte får välja tillverkare.
Att statsepidemiolog Anders Tegnell själv tog det omtalade Astra Zeneca-vaccinet var ett välbehövligt budskap till alla som tror at myndigheterna skulle tillåta att medborgare injiceras med potentiellt dödliga komponenter.
I går förlängdes restriktionerna till 17 maj. Med tanke på att antalet smittade ökar oroväckande så kommer restriktionerna att bestå så länge många låter bli att följa dem.
Vissa verkar lägga mer krut på att skylla på myndigheterna och politikerna än att peka på det självklara, att det är individers val som avgör, oavsett hur hårda restriktioner som gäller.
De som menar att det är svårt att förstå alla restriktioner och vad som gäller krånglar till det för sig. Man behöver inte lära in alla regler som finns för alla olika verksamheter. Det räcker med en enda: håll avstånd.
Detta var också budskapet från Karin Tegmark Wisell, avdelningschef vid Folkhälsomyndigheten och biträdande statsepidemiolog, vid gårdagens pressträff: "Håll avstånd, stanna hemma vid minsta symtom, arbeta hemma om möjlighet finns, tvätta händerna, använd munskydd där det krävs och vaccinera dig om du blir erbjuden. Avstånd är avgörande. Kan vi hålla avstånd till varandra så kan vi få en minskning i maj. Och igen – avstå alla icke-nödvändiga kontakter".
De som trots allt smittas ska självklart inte skuldbeläggas. Viruset är ilsket och oförutsägbart. Man kan smittas även om man tycker att man håller avstånd.
Men de som tycker att det är deras eget val om de vill utsätta sig för smitta, antagligen i tron att de är odödliga, behöver tänka till.
Om man själv inte räds att bli sjuk kan man kanske ägna en tanke åt alla dem som inte kan välja om de vill utsättas för dig och din sjukdom. Nämligen de som räddar livet på dig om du är en av dem som drabbas hårt av covid-19.
I över ett år har de oförtrutet kämpat i alla kedjor i vården. Från provtagningar via analyser och smittspårning till vård och livräddande insatser. Många fick inte nån längre semester förra året och vet inte hur det ser ut inför denna sommar.
Bakom masker och skyddsdräkter ger de både lindring och omsorg. I en konstant stressig omgivning.
Många vill även här lägga ansvaret på nån annan. Man applåderar från balkonger och klagar på att det inte fanns tillräckligt med skyddsutrustning medan det är vi själva som kan ge det allra mest effektiva skyddet: att låta bli att medvetet riskera att utsätta oss för smitta.
Nu håller vi ut.