EU behöver stanna upp och fundera lite på konsekvenserna av sina beslut. Just nu är det flera förbud som diskuteras inom kemikaliepolitiken som får långtgående konsekvenser. Det handlar exempelvis om blyförbudet och om etanol.
I dagarna hölls ministerrådet mellan EU:s olika jordbruk- och fiskeministrar och där diskuterades frågan om EU:s totala blyförbud i ammunition och fiskesänken (Svensk Jakt 27/5). 14 av de 27 ländernas ministrar anser att det inte är läge att gå vidare med ett förbud. Tjeckien och Slovakien var kritiska mot att EU-kommissionen inte dragit tillbaka sitt förslag. Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) framhävde problematiken med hur förbudet skulle drabba EU:s försvarsförmåga. EU-kommissionär Jessika Roswall (M) bemötte kritiken och påpekade att kommissionen tagit beslut om ett undantag för skjutbanor utomhus och att Militär och Polis inte omfattas av förbudet.
Peter Kullgren har rätt. Att i detta omvärldsläge försämra villkoren för Europas ammunitionstillverkare genom att minska en stor del av kundunderlaget på den civila marknaden är oansvarigt. Och för skjutbanor införs drakoniska regler som få banor någonsin kan leva upp till vare sig nu eller om tio år när undantaget löper ut.
Det är inte hållbart i längden. Och det är onödigt. Det är nämligen inte belagt att bly fast form är såpass farligt att vi måste förbjuda användningen i ammunition till jakt eller sportskytte. Om så vore fallet, bör vi omedelbart plocka upp de hundratusentals kilometer blytelefonkablar som ligger nedgrävda runt om i landet, samt sanera alla gamla slagfält från tidigare världskrig från blyammunition.
Vad gäller etanol diskuterar EU just nu förbud mot att använda det på huden. I förlängningen blir det alltså förbjudet att sprita händerna eller fylla bilen med spolarvätska, men samma substans går alldeles utmärkt att dricka så länge du införskaffat det på Systembolaget och betalat alkoholskatt på det? Var i ligger logiken i detta?
Användningen av etanol är livsviktig exempelvis i sjukvården och inom läkemedelsindustrin. Därtill finns det ett stort behov av etanol för att ställa om kemikalieindustrin till fossilfritt (TN 28/5).
Orsaken till problemen är att riskhanteringen av kemikalier delegerats till kemikalieinspektionen utan förståelse för vilka avvägningar eller målkonflikter som finns. Uppdraget handlar om att minska risken för att människor och miljö skadas av kemikalier. Hänsyn behöver inte tas för att värna näringslivets konkurrenskraft eller landets värnkraft. Det är olyckligt och regeringen måste ta ett större ansvar i dessa ämnen och se till helhetsperspektivet.
De här frågorna kan inte ses genom en lupp endast, utan måste belysas ur alla vinklar så att ett beslut inte får oanade effekter långt utöver det som initialt var intentionen. Sedan vore det välkommet att EU bygger förslag baserade på fakta mer än känslor också, men det kanske är för mycket begärt?