Alla behandlar inte vattensituationen på Gotland med samma allvar. Signaturen Albin skriver i en insändare om fritidshus där "vattenspridare stod på så det stod härliga till". Man blir naturligtvis tvärförbannad. Men för läsaren blir detta bara hörsägen. Det är heller inte omöjligt att spridarna i just de här fallen sprutar regnvatten, som fritidshusägarna samlat och sparat i egna tankar.
Men det är otvivelaktigt så att alla inte kommer att visa den återhållsamhet som det vattenknappa läget påbjuder. Till somliga har regionen dragit vattenledningar. Andra har egna brunnar borrade. I båda fallen behöver man bara vrida lite på kranen för att tillskansa sig det vatten som borde sparas för alla oregniga dagar. Risken för negativa konsekvenser efter att man blivit ertappad är inte stor. Den finns tyvärr alltid dem som sätter jaget långt före laget.
Det skulle absolut inte skada om Regionen och övriga samhället gjorde mer för att beivra överträdelser av exempelvis bevattningsförbudet.
Men en god portion av den harm man känner mot vattenslöseri bör också sparas för anledningarna till att Gotlands vattenförsörjning hamnat i ett så vanskligt läge.
Helagotland rapporterade exempelvis under torsdagen om att regionen arbetar med bräckvattenverket i Kvarnåkershamn, som inte kan köras på full effekt. Mariette Nicander (M), ordförande i tekniska nämnden, säger till Helagotland:
– Det har det inte gjort sedan det byggdes från början.
Det är sex år sedan bräckvattenverket togs i drift. Sex år! Det här är ingen okänd teknologi. Det finns hela nationer som är helt beroende av att avsalta havsvatten som är bra mycket saltare än Östersjöns.
Exempelvis Israel avsaltar årligen 585 miljoner kubikmeter vatten, vilket står för ungefär 80 procent av landets dricksvatten.
Salthalten i Medelhavet är cirka 3,8 procent. Sommartid i östra Medelhavet kan salthalten vara ännu högre. I södra Östersjön gäller ungefär 0,7 till och 0,8 procent.
Trots en långvarig bristsituation var vi på Gotland närmast av ideologiska skäl sena med att acceptera att vi skulle behöva avsalta havsvatten. Men sedan dess har alltså bräckvattenverket inte fungerat som tänkt. Kan det kallas för inkörningsproblem efter sex år?
Dessutom finns det andra källor till sötvatten som ännu inte nyttiggjorts. Vatten som rinner eller pumpas av ön medan Region Gotland uppmanar oss att spola i toaletterna vid andra tidpunkter än vi brukar, för att minska belastningen på vattennätet.