"Vi måste ha fler brottsrubriceringar och högre straff" ropas det som om det inte redan är förbjudet att hota, mörda och upprätta egna ordningsstyrkor som de som kallas gäng och klaner sysslar med.
Precis på samma sätt som vissa motorcykelklubbar och fotbollsfans jobbar. En klan behöver ju inte vara en grupp sammanhållen av blodsband.
Brott mot blåljuspersonal är en ny rubricering som är rimlig och hedersbrott är ett annat ord för olaga tvång, mord med mera. Det är bra att vissa brott särredovisas så samhället får bättre koll men det viktigaste är ju att det finns en risk att åka fast när man begår denna brottsliga handling.
Lika viktigt att det finns alternativa livsval att göra för unga än att bli kriminell.
För den som blir utsatt för brott blir konsekvenserna desamma oavsett gärningspersonens efternamn, härkomst eller politiska hemvist. Det är brottet som ska bedömas och straffas, oavsett vem som begått det.
När boende i glesbygd vänjer sig vid att polisen inte ens kommer vid pågående brott, än mindre när det redan skett, så har vi nånstans gett upp samhällskontraktet. På samma sätt som i vissa förorter där polisen inte ens kan ta sig in och där människor lämnas åt ett öde där deras säkerhet vilar på att få eller betala för "beskydd" av kriminella.
En tredje faktor är övriga samhället där stöldgods blir en "god affär" där man inte ställer sig frågan hur mobilen, kameran eller verktygen kunde vara så billiga. Vi har andra som ser det som en sport att köpa varor och tjänster utan att behöva skatta. Som ser skatt som stöld och något man kan välja bort.
Alla dessa beteenden göder de kriminella kretsarna i vårt land.
Och allra mest av dem alla styr narkotikahandeln.
Det finns tre partier i Sveriges riksdag som alla har varsitt förslag till hur allt detta ska stoppas. Kristdemokraterna vil använda biståndspengar för att bygga fängelser i andra länder. Moderaterna vill kunna utvisa personer innan de begår brott och Sverigedemokraterna har sin universallösning: stäng landets gränser.
Gemensamt har dessa tre partier att de starkt verkar ogilla gränsöverskridande samtal och överläggningar där man behöver kompromissa för att nå resultat.
Frågan behöver genomsyras av gränsöverskridande samtal och samarbeten i hela samhället. Skolan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten, polisen, näringslivet, fackförbunden. Alla måste bidra till att sätta stopp för den organiserade brottsligheten, oavsett om det gäller ligor som plundrar gårdar och företag på landsbygden, eller gäng i städerna som tror de är med i filmen Gudfadern eller serien Sopranos.
I Sverige är det förbjudet att vara kriminell, sa Annie Lööf i en intervju 2012 – eller sa hon det? När jag kollar så är citatet detta: "I Sverige är det sedan en väldigt lång tid förbjudet att bedriva verksamhet med kriminellt syfte och det är det fortfarande och det kommer det att vara även framgent".
Detta har använts som ett av många hån mot partiledaren i fråga men ställt i sitt sammanhang, som ett svar på hur man ska komma åt fifflande företag, så är det ju precis så det är. Det är redan olagligt.
Strängare straff och fler brottsrubricering hjälper inte om ingen åker fast eller om det står tio på kö för att ta den lediga platsen.
Som tur är finns politiker som ser denna helhet och söker hållbara lösningar hellre än snabba gilla i grumliga vatten.