Lagar och regler. Statliga och regionala myndigheter. Livet – och därmed även näringslivet – blir alltmer omgärdat av restriktioner och hinder. Till och med markägare disponerar i hög grad inte sin egendom. Speciellt inte om marken ligger nära det stora blöta.
Då är det värdefullt att någon stretar emot och undersöker vad man kan göra snarare än att lägga pannan i djupa veck över vad man inte kan göra. Alla kan inte alltid gilla resultatet av denna kamp för rörelsefrihet (i dubbel bemärkelse) i gråzonen. Men det handlar egentligen mer om attityden än om sakfrågan. Det är nyttigt för hela samhället när makthavarna tvingas se en fråga ur en ny synvinkel de aldrig tänkt på och när medborgarna kan se att handlingsutrymmet kanske är större än de trott. Om man är kreativ och beredd att snubbla i bland över de begränsningar man försöker runda.
Pigge Werkelin är något av en serieentreprenör i regelverkets utkant och i gränslandet mellan offentligt och privat. Så även denna gång, när han tillsammans med Eva Werkelin och Mattias Andersson startat projektet "Strandbord" där köparen ska kunna boka plats och en del av infrastrukturen för en glad måltid på en vacker plats – som bord och musikmaskin – men där man får ta med sig sin egen förplägnad.
Eftersom jag själv inte är entreprenör ser jag mest hinder. Hur kan man boka en allmän plats där man inte ens är markägare? Vad är det som säger att den idylliska måltiden i det fria inte plötsligt delas med en picknickande klass konfirmander från Leksand som älskar epadunk? Hur långt sträcker sig möjligheterna att bedriva kommersiell verksamhet på någon annans mark? Om konceptet blir väldigt framgångsrikt, vad hindrar då andra att erbjuda samma tjänst? Och på samma plats! Och så vidare.
Men initiativtagarna bakom "Strandbord" ser möjligheter och Pigge Werkelin sade till Helagotland:
– Gotland ska ju vara norra Europas mest hållbara och attraktiva resmål. En av de unika grejerna med att komma till en ö på semestern är ju att sitta på stranden och se solen gå ner. Jag har retat mig länge på att vi inte använder stränderna.
Nja, nog används stränderna, alltid. Men det beror naturligtvis på vilka "vi" som avses. Tidigare har många föreställt sig att en kommersiell användning inte är möjlig. Men det är alltså kanske fel eller åtminstone en sanning med modifikation. Det ska bli mycket intressant att följa hur det går för "Strandbordet" och om tilltaget kan inspirera andra att på olika sätt kunna ta betalt för att föröja andras upplevelse.