Den svenska skolan har slagit in på överakademiseringens väg. Den teoretiska delen i alla ämnen tilldelas alltför stort fokus. Även i ämnen som bild, slöjd eller idrott, som i grunden är praktiska ämnen, behöver eleverna visa upp teoretiska färdigheter. Det är en akademisering av ämnen som leder till att den praktiska delen nedvärderas. En olycklig utveckling.
Det här syns även på högre nivå inom yrkesutbildningarna. Här har facken varit pådrivande för akademiseringen i tron att det skulle höja statusen inom yrket. Nu vill en arbetsgrupp inom Moderaterna se över kraven på examensarbete på vissa högre utbildningar (SR 1/7). Att ta bort kandidatuppsatsen skulle leda till att exempelvis sjuksköterskor, socionomer och pedagoger snabbare kommer ut på en arbetsplats, genom att utbildningen kortas en med en termin.
Motståndet till förslaget har inte låtit vänta på sig, en del anser att utbildningen då inte kan kallas akademisk (SR 2/7). Men just vad en utbildning kan kallas är inte relevant jämfört med innehållet och dess användbarhet i yrket. Den moderata arbetsgruppen argumenterar att en uppsats inte är av betydelse gentemot de faktiska arbetsuppgifterna som utförs i dessa yrkesgrupper.
Det är dags att sätta mer fokus på praktiken jämfört med teorin. Att prioritera klinisk erfarenhet över akademiskt skrivande kan bättre förbereda studenter för arbetslivet, särskilt i praktiskt inriktade yrken. På flera utbildningar till sjuksköterska är praktiken en tredjedel av utbildningen. Just inom detta område kan den praktiska delen ta större plats.
Det kan även finns fördelar för lärosätena, eftersom en borttagen kandidatuppsats kan minska resursbehovet för handledning och examination, vilket frigör resurser som kan användas för att utöka antalet utbildningsplatser eller förbättra VFU-kvaliteten.
Vårdförbundet menar att kandidatuppsatsen stärker sjuksköterskors förmåga att fatta evidensbaserade beslut, vilket är kritiskt i komplexa vårdsituationer (Sjukskötersketidningen 2/7). Men testas inte detta bäst i en faktisk tillämpning? Att sitta i flera månader och reflektera över en uppsats ger ingen indikation på personens förmåga att fatta rätt beslut i en praktisk situation, ibland under stress.
Med AI:s framfart finns även fog att reflektera över relevansen av uppsatser som inte skrivs i en sal. Hur säkerställs att dessa uppsatser faktiskt är ett uttryck av studenternas “vetenskapliga tänkande, och kritiska analys” såsom den europeiska Bologna-deklarationen om högre utbildning avser.
Om det blir verklighet av den moderata arbetsgruppens förslag, får framtiden utvisa. Det förtjänar åtminstone en ordentlig utredning som väger fördelar och nackdelar mot varandra. Att det finns fog för att det praktiska kan ta större del i vissa högre utbildningar borde däremot inte vara kontroversiellt. I valet mellan en sjuksköterska som kan teoretisera runt hur man sätter en kateter jämfört med en som har faktisk praktisk erfarenhet, vill nog varje patient helst ha den senare.