Ledare: Fler resurser krävs för ökad tillgänglighet på Gotland

Tekniknämnden på Gotland har fått ytterligare klagomål på bristande tillgänglighet i innerstaden. Höga trottoarkanter som saknar avfasning försvårar för personer med rullatorer att ta sig fram, ligger som grund till anmälan. Men det finns också andra problem med tillgängligheten i Visby. Och fler resurser behöver tillsättas. 

De allra flesta anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen har de senaste åren haft funktionsnedsättning som diskrimineringsgrund. Det har också skett en ökning av anmälningar.  Mellan 2017 och 2021 kom det in 4400 ärenden till Diskrimineringsombudsmannen som nämnde funktionsnedsättning som grund till diskriminering. 84 procent nämnde enbart funktionsnedsättning som grund till diskriminering, medan resterande benämner funktionsnedsättning i kombination med andra diskrimineringsgrunder. Det är viktigt att fler anmäler för att uppmärksamma frågan, men det visar också vikten av att säkerställa tillgängligheten för alla människor med funktionsnedsättning i Sverige. 

Trånga gränder, uppförsbackar och kullerstensklädda gator är några av anledningarna till att det kan vara svårt att komma fram i Visby. Samtidigt är motargumentet att Visby innerstad är en medeltida stad och det finns därmed mycket som inte går att förändra. De höga trottoarkanterna diskuterades redan 2020 under ett regionssamrådsmöte. Men det är viktigt att de saker som går att ändra på, exempelvis flytta på gatupratare eller säkerställa att blomlådor inte står i vägen, också utförs. Huvudsaken är att perspektivet alltid finns med konstant och vägleder det fortsatta arbetet. 

Under Almedalsveckan hamnade jag av en ren slump, i ett samtal med en ledamot från Synskadades Riksförbunds förbundsstyrelse. Kritiken var liknande. Hjälpmedel fastnar ofta mellan kullerstenarna och trottoarkanterna är höga, men man har ändå förståelse i att staden är väldigt unik. Men det finns många lösningar på de problem som personer med funktionsnedsättning upplever. 

Gösta Karlsson är ordförande för Synskadades Riksförbunds förening på Gotland och känner igen många av problemen. Man tycker gärna om att skylta vid Öster centrum och trots att det finns regler för hur och var man får skylta så är det inte alltid affärsidkare följer detta. Det saknas också resurser att följa upp detta, då det inte är en prioriterad fråga. Det finns många andra saker som skapar problem, ett av dem är att man inte målar om övergångsställen eller inte drar om kablar vid övergångsställen med signal ifall de slutar fungera. Detta görs bara då ny asfalt ska läggas. I innerstaden får därmed synskadade göra sitt bästa, eller gå med ledsagare mesta delen av tiden. Han sitter också med i tillgänglighetsrådet som tar upp den problematik som finns. Även om de ofta får bra gehör kan det ta lång tid innan åtgärder utförs. 

Det finns många riskmoment för personer som inte ser och miljön blir därmed otrygg. 

Många politiska löften görs på området. Om det visar på en politisk vilja eller mest är spel för gallerierna, kan jag inte svara på. Det skulle lika gärna kunna handla om en överentusiasm, som sedan fasas ut i politiska låsningar. Den viktigaste frågan är när löftena uppfylls och ett argument är ofta att man inte har råd eller att det inte finns resurser för att lösa det. Därför är det viktigt att man ses över partigränserna för att säkerställa att löftena blir till verklighet. Det är också kärnkritiskt att resurser tillsätts till att följa upp och se till att personer med funktionsnedsättning har tillgång till både rehabilitering, hjälpmedel och en trygg miljö att vistas i. 

Civilsamhället som engagerar sig i dessa frågor och som ofta besitter egna personliga erfarenheter av en otillgänglig ö måste lyssnas på. Deras berättelser och rekommendationer kan inte längre ses som förslag, utan det måste ses som en viktig del i att motarbeta diskriminering.