Det är verkligen ingen bra lag som riksdagen i går röstade igenom och det är skandalöst att det ska behövas, så att Cementa åtminstone under en kortare övergångsperiod ska kunna förse Sverige med cement. Men när riksdagen, trots att lagförslaget är principvidrigt, ändå var enig om att lagen behövs, så tyder det ju på att partierna verkligen fruktar konsekvenserna för nationen och för näringslivet om undantagslagen inte skulle införas.
Även om lagen är dålig kan den sägas vara solitt demokratiskt förankrad åtminstone i politisk mening, i och med att riksdagen var enig. Det hindrar dock inte Fältbiologerna från att överväga att använda civil olydnad för att stoppa Cementa från att bryta kalk. Fältbiologernas riksordförande Leo Rudberg sade i går i P4 Gotland bland annat att lagen "ger en speciell gräddfil till storföretag bara för att de är rika, stora och mäktiga".
Det stämmer inte. Om domen mot Cementa fått stora konsekvenser för företaget men inte för Sverige, så hade undantaget aldrig lagstiftats om. Riksdagen oroar sig för konsekvenserna för Sverige och viktiga näringar som Cementa levererar till.
När Fältbiologerna framställer det som att man riskerar Gotlands grundvatten för ett enskilt företags vinstintressen, så är det ett uttalande helt utan rimliga proportioner. För det första handlar det om Sveriges intressen och inte om företagets. För det andra rör det sig om en undantagslag under en kortare tid som ska möjliggöra en verksamhet som pågått många decennier och inom ramen för ett existerande men utlöpande tillstånd. Ytterligare några månaders brytning har naturligtvis ingen avgörande effekt i vattenfrågan. Omfattande ny brytning utöver existerande tillstånd kommer fortfarande att prövas av domstol.
Leo Rudberg framhöll också Förbifart Stockholm som ett cementkrävande projekt som är alldeles onödigt och inte borde genomföras.
Jag håller, bland annat på grund av alldeles färska erfarenheter, inte alls med. Så sent som i måndags körde jag från Arlanda mot Nynäshamn för att kunna ta färjan hem till Gotland. Men orimligt nog bär vägarna då alldeles nära Stockholms innerstad och Norrtull och längs Essingeleden. Detta innebar att jag fastnade i oändliga bilköer tillsammans med lokaltrafik. Det är helt otillfredsställande att man år 2021 inte ska kunna runda Stockholm och huvudstadens trafikinfarkt trots att man inte alls har ärende dit. För att slippa Stockholmstrafiken skulle jag ha tvingats till en gigantisk omväg över Enköping, Strängnäs och Södertälje till Nynäshamn. Förbifart Stockholm framstår som ett mycket välmotiverat projekt.