När Socialdemokraterna presenterade sin vårändringsbudget var det barnens situation som stod i fokus. Partiet anser att det inte är barnen som ska betala den ekonomiska kris vi befinner oss i.
I många skolor har man upptäckt att det äts mer av skolluncherna på måndagar och fredagar. Orsaken anses vara att barnen inte får tillräckligt med mat hemma då familjerna inte har råd att köpa lika mycket mat som tidigare.
Vi vet också att just barn till föräldrar med små marginaler är lättare att rekrytera till kriminella gäng och en sommar utan möjlighet till skolluncher ger gängen en enklare ingång för rekrytering.
Därför vill Socialdemokraterna tillfälligt höja barnbidraget med 200 kronor under de tre sommarmånaderna. Partiet vill också utöka studiebidraget så det utbetalas under juli och augusti samtidigt som de vill höja beloppet med 200 kronor.
Men Socialdemokraterna vill också ge extra pengar till kommunerna för att få till meningsfulla aktiviteter för ungdomar. Aktiviteterna kan kommunerna samordna med exempelvis idrottsföreningar och det här är inte heller någon nyhet. Det som däremot är nytt är att regeringen nu vill att aktiviteterna innehåller lunch, så ungdomarna slipper gå hungriga under sommaren. Därför ökas beloppet som kommunerna får tillgång till om S budget vinner riksdagens gehör.
Socialdemokraterna vill också förstärka fritidsbankerna för att fler barn och unga ska kunna utöva idrotter de annars inte har råd att skaffa utrustning till.
Mikael Damberg, finanspolitisk talesperson (S) uttalar i ett pressmeddelande. ”Det är barnen som drabbas när föräldrarna inte får lönen att räcka till mat och hyra eller kläder efter säsong. Vi socialdemokrater sätter barnen i första rummet.”
Socialdemokraterna vill även införa en skuldakut. När pengarna inte räcker till ökar snabba men dyra lån och köp på avbetalning. Redan under 2022 ökade hushållens totala låneskuld med flera miljarder. Det är bättre att det finns någon att vända sig till innan man hamnar i skuldfällan och därför är skuldakuten viktig som förebyggande åtgärd.
I lågkonjunktur ökar risken för uppsägning samtidigt som andra arbetsgivare söker efter rätt kompetens med ljus och lykta. Den trepartsöverenskommelse som gjordes under den förra regeringen där delar av anställningsskyddet byttes bort mot bättre omställningsmöjligheter är av största vikt i dåliga tider.
Därför är det mycket oroande att det kommer signaler från fackförbunden att regeringen minskar sina insatser för omställning så pass mycket att hela överenskommelsen är i fara. Vad vi inte behöver nu är mer oro på arbetsmarknaden. Av den anledningen säger Socialdemokraterna nej till regeringens besparingar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Jag tycker Socialdemokraterna resonerar och prioriterar klokt. Men jag saknar kompensation till Gotland.
Här missar S en öppen dörr då de väljer att avvakta. Orsaken till partiets tvekan är problemet att hitta en gångbar lösning, men det förslag som Centerpartiet lagt, och som Vänsterpartiet stödjer hade även kunnat få Socialdemokraternas stöd. Ju fler oppositionspartier som är överens om tagen desto större möjlighet att regeringen faller till föga. Det rör sig ju inte heller om några enorma belopp på det hela.
Gotlandstrafiken
Avslutningsvis. Gotlands revymakare har fått ett ordentligt uppslag i och med Destination Gotlands vd Marcus Risbergs uttalande om färjepriserna. Jag ser framför mig ett scenario som liknar Monty Pythons sketch om den döda papegojan. En scen där en resenär som vill köpa biljetter reagerar och benämner de höga priserna som dyra, att de kostar skjortan med mera, medan försäljaren med olika uttryck försöker få de höga priserna att vara en bisak, eller inte ens existerande. Man skulle kunna se reklamskyltar med texter som ”Besök ruinernas ö, nu även med priser som ruinerar dig”.
Visst, man kan förstå Risbergs frustration när till och med rikspressens rubriker förmedlar hur dyrt det är, men samtidigt måste han se verkligheten för de som drabbas av det ökade prisläget. Han borde också inse att felet inte är Destination Gotlands, utan ett systemfel där gotlänningar tvingas står för en stor del av kostnaderna för att ta sig till grannkommunen, medan exempelvis ölänningar betalar självkostnadspris för bilens driftkostnader medan färdvägen bekostas helt av skattekollektivet. I och med det senaste årets kraftigt ökade priser rann bägaren över och då reser sig gotlänningarna som en person. Det kan inte tystas, bör inte tystas och dessbättre har det inte heller tystats. Oavsett hur dålig publicitet det kan vara för Destination Gotland.
Det händer inte ofta men jag vill för ovanlighetens skull tipsa om kollegorna Eva Bofrides och Mats Linders syn på frågan, då deras ledare är riktigt läsvärda.