Hanteringen av jäv behöver hyfsas hos Gotlands högsta beslutsfattare. Det står väldigt klart efter debatten om utförsäljningen av Gotlandshems lägenheter.
Det är uppenbart att olika ledamöter, olika partier, gör olika bedömningar om när en fråga bränns. Det verkar saknas en gemensam måttstock för hur jäv ska bedömas.
Om varningsklockorna inte ringer i öronen på politiker som är på väg att begå övertramp borde fullmäktiges presidium agera. Men det gick tydligen alldeles utmärkt att delta i beslutet kring utförsäljningen av allmännyttan, fast den egna bostaden stod på dagordningen. Inte en enda harkling från podiet där Christer Engelhardt (S), höll i ordförandeklubban det här sammanträdet.
I åtminstone en av de 224 aktuella lägenheterna på Gotlandshems säljlista bor en av de tjänstgörande ledamöterna i regionfullmäktige. Det smusslade hon inte med. Linda Wagenius (V) stegade upp i talarstolen och berättade att det kändes lyxigt att kunna säga till vänner att hon bor i ett radhus med uteplats, vid en liten skog några kilometer från centrala Visby. Och lägga till att det rör sig om en hyresrätt. Linda Wagenius berättade att hon inte har en halv miljon att lägga upp för sin lägenhet på Hagstigen.
Jag såg ingen ledamot haja till över att Wagenius just gjort ett tillkännagivande av sin adress, fast kvarteret Visby Skalbaggen 1 med Hagstigens alla lägenheter nummer 2 – 52 låg i handlingarna till ärendet som Wagenius agiterade nej till.
Hade hon varit jävig för ett ja, men är det inte för ett nej? Antingen är man väl jävig för att saken angår en, och då spelar det ingen roll hur ledamoten ställer sig?
Ett par ledamöter hade anmält jäv, fast de får sägas vara längre från spisplattan än den som pratade varmt om sin radhuslägenhet. Hanna Westerén (S) med anhörig som jobbar för Gotlandshem och Lina Runander (M), själv anställd i bolaget ansåg att den kopplingen räckte för att kalla in ersättare för försäljningsbeslutet. Däremot deltog Johan Malmros (C), fast han också har en anställning hos Gotlandshem; men just nu tjänstgör som regionråd. Olika bedömning kring liknande läge.
Beslut i Gotlands högsta beslutande församling ska hur som helst inte på ett personligt plan beröra den som sitter med knappen att rösta. Då ska ersättare in.
Fullmäktiges ledamöter fattar såklart hela tiden beslut som i någon mån ”angår dem”. Det kan handla om kommunalskatt, sotningstaxa eller VA-avgifter. Men då handlar det inte om att beslutet angår politikern som individ, utan som medlem av ett större kollektiv. Det är skillnad.
Försiktighet är en fin princip. Bättre att avstå ett beslut för mycket än att delta. Hellre hög ribba än låg tröskel. Det är en förtroendefråga för politikens innersta väsen. Regionens intresse, skattebetalarnas, måste vara överordnat det personliga. Eventuella ideologier också överordnade en enskild ledamots egenintresse.
I beslutet om Gotlandshems försäljning av lägenheter var röstsiffrorna till slut så tydliga att inget stod eller föll med någon enskild. Men det hade kunnat få avgörande betydelse. Varje röst räknas.
Ibland kan röstsiffrorna i fullmäktige vara 36-35; om majoriteten är enig och oppositionen står samlad på andra sidan.
OM Gotlandshems försäljning skulle ha klubbats igenom med den enda röstens övervikt, hur hade det då sett ut om någon av de ledamöter som röstat för att sälja, själv hade kunnat få egen vinning av det? Illa såklart.
Burr.
En titt i politikerhandboken ger beskedet att ”jävig är den som antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning”.
Avgör själva.